Sfinxerna hör till det forntida Egyptens mest fascinerande symboler och vackraste statyer. Och den största av dem står i Giza.
Sfinxen var i Egyptens mytologi en vanlig zoomorfisk figur, ett skulpterat djur med människohuvud som hade till uppgift att skydda heliga platser, såsom pyramider, gravar eller tempel. I Giza utanför Kairo finns den största av dem, som har ett rykte om sig att tala i drömmar…
Figuren sfinx har sin grund i "det gamla riket", vilket är en modern beteckning på perioden 2650 f.Kr. - 2150 f. Kr i det forntida Egyptens historia. Enligt mytologin var sfinxerna barn till solgudinnan Sekhmet, vars andedräkt skapade öknen. Sekhmet var också krigsgudinna, faraonernas skyddsgudinna och solguden Ras dotter.
Vanligen avbildades sfinxen som ett lejon men det kan också vara en rovfågel eller en bagge. Vilket djur som fick stå modell för sfinxen berodde på vem man i provinsen tillbad. Många faraoner lät skapa huvudet efter sitt eget utseende och placera dem vid ingången till sin grav för att visa sin nära relation till Sekhmet.
Sfinxernas betydelse expanderade och från att ha stått ensam vakt vid en grav kunde de senare forma långa gator vid ingångar till gravar och tempel. I Thebes, där dyrkan av guden Amon var som starkast, byggdes niohundra sfinxer att representera guden med huvuden formade som baggar.
Sfinxerna spred sig över världen och finns omtolkad i många olika kulturer. Själva ordet "sfinx" kommer av grekiskans Σφιγξ, som tycks härstamma från verbet σφιγγω, sphingo, att strypa. Hos grekerna var sfinxen ursprungligen en demon som krävde människooffer. Den kunde få för sig att föra bort och äta upp unga människor. I den grekiska sagan om Oidipus satt en sfinx utanför staden Thebe och terroriserade de förbipasserande med gåtan:
Vilket djur går på fyra ben på morgonen, två på dagen och tre på kvällen?
Hon ströp alla de som inte kunde svaret. Oidipus löste dock gåtan: människan går på fyra ben i sin levnads morgon, två som vuxen och tre ben med käpp på sin levnads kväll. När Oidipus hade lyckats lösa gåtan, störtade sfinxen ned från en klippa och dog.
Den första sfinxen tros vara en som ska efterlikna Hetepheres II som levde under den fjärde dynastin (2723 till 2563 f Kr). Den mest kända sfinxen är dock "den stora sfinxen i Giza" (på Arabiska أبو الهول - "Rädslans fader") som finns att se nära Kairo, vid Nilens västra flodbank. Figuren står vänd mot soluppgången och är huggen direkt ur klippan. Det är världens största staty med sina imponerande mått - 73,5 m lång, 6 m bred och 20 m hög. Huvudet, som är 4 meter brett, tros vara skapat efter farao Khafra, men det är en omstridd fråga – liksom hur det gick till när sfinxen förlorade sin näsa.
En av de mindre trovärdiga teorierna säger att Napoleons män träffade den med sin kanon. En annan mer underbyggd förklaring ger den egyptiska historikern al-Maqrizi, som under 1500-talet dokumenterade den fanatiska sufisten Muhammad Sa'im al-Dahr dödsstraff i slutet av 1300-talet, efter att ha vandaliserat sfinxen i sin ilska över att folket tillbad den för en bättre skörd.
Figuren, som är gjord i mjuk sandsten, har spenderat de flesta av sina tusentals år täckt av sand och det är troligtvis därför den trots allt är så välbevarad. Sfinxen vittrar nu sakta ner av vind, fukt och Kairos smog och många försök har gjorts för att restaurera den, vilka oftast dock har gjort mer skada än nytta.
En berättelse från den artonde dynastin berättar om prins Thutmosis IV (1425 - 1417 f.Kr) som efter en jakttur somnade i skuggan av sfinxen, som då var täckt med sand upp till halsen. I drömmen upplevde prinsen att sfinxen sa till honom att han höll på att kvävas och han lovade att göra honom till kung om han grävde fram honom. Prinsen gjorde så och blev mycket riktigt kung. Thutmosis lät skriva ned historien på en stentavla som än idag finns mellan Sfinxens framtassar. Mer troligt än ett gudomligt löfte är att historien beskriver en slags forntida propaganda vilken gav prinsen den politiska status och auktoritet han behövde för att komma till makten.
Vissa sfinxer hade lösskägg, något som var mode bland faraonerna i det nya riket. Men då dessa tros ha varit en påbyggnad finns det få sfinxer med skägg kvar. Delar av sfinxen i Gizas skägg finns idag att se på The British Museum. Två andra kända sfinxer från Egypten finns idag på Metropolitan Museum of Art i New York och föreställer faraon Hatshepsut i granit och Memphis i alabaster.
