Mumifiering är en uråldrig metod för att förhindra att kroppar av människor eller djur ruttnar.
En mumie är en människa eller ett djur vars kropp har bevarats efter döden, i en process som kallas mumifiering. En mumie består inte av något annat än skelett och torkat kött och mumifieringsprocessen genomförs inte nödvändigtvis av andra människor, utan kan ske helt naturligt om kroppen till exempel utsätts för extrem kyla eller hetta.
Mumifieringen kan alltså ske på olika vis, och behöver inte ens inbegripa inlindning av vita bandageliknande tyger, även om det är så vi är vana att tänka oss mumier.
Egypterna mumifierade sina lik genom att tömma dem på vätska. Processen tog ca 70 dagar och inleddes med att man tvättade kroppen och därefter tog bort de delar som dog snabbast. Till dem hörde hjärnan, som man fick gräva ut med långa instrument genom näsborrarna - men ansiktet fick inte förstöras! Därpå kunde man ta ut övriga organ; lunga, lever, mage – allt skulle bort, förutom hjärtat som ansågs vara rum för individens själ. Man slängde inte heller organen man tagit ut, utan torkade dem och lade dem i behållare (i vissa fall lade man med dem tillbaka in i kroppen).
Därpå tömdes kroppen helt på vätska genom att den täcktes med ett slags salt. Och när kroppen var helt torr kunde man fylla den med tyg för att få den att bli så lik den levande människan som möjligt.
Man slog därefter man in kroppen i ca 20 lager linnetyg och täckte kroppen med smycken och ädelmetaller. På linnetygen kunde man skriva böner. Över huvudet satte man en mask.
Sedan var det dags för begravningen, som även den kunde vara en mycket omfattande procession.
Egypterna började mumifiera lik ca 2 600 före Kristus. Kvaliteten på mumierna har varierat och de bäst bevarade är de från ca 1570 - 1075 f.Kr. Till dem som mumifierades då hörde Tutankamon, den de mest berömda av alla mumier.
Egypterna mumifierade emellertid inte endast faraoner och höga ämbetsmän, även vanliga människor samt hundar och katter kunde bli inlindade och lagda i kistor. Men det hörde till ovanligheterna, mumifieringen var nämligen en mycket kostsam process.
Egypterna trodde att mumifieringen försäkrade att en individ fick en säker passage till den andra sidan, efter döden. Skulle de inte få med sig liket riskerade de att behöva vandra runt i evighet.
Egypterna är inte ensamma om att ha mumifierat lik. Mumifiering har också tillämpats i det persiska riket, i Kina, inom Inka-kulturen i sydamerika och av munkar på Sicilien, bland annat. Men processerna har skiljt sig åt, i Kina använde man till exempel teblad.
Mumier blev en eftertraktad handelsvara under 1800- och 1900-talet. Inte minst europeiska museer ville gärna stoltsera med att ha en äkta mumie att visa upp. Förutom på museum i Egypten kan man idag studera mumier på bland annat Egyptiska museet i Berlin och British Museum i London.
Mumier har varit ett populärt ämne för skräckhistorier och filmer under 1900-talet, många filmer har handlat om mumier, bland dem: Legend of the Mummy, The Mummy och Tale of the mummy.
