Det finns många myter om det indiska kastsystemet. Vi avlivar några och bekräftar andra av dem.
Indiens kastsystem har tusenåriga traditioner och tillämpas direkt och indirekt än idag. Historiskt har det haft en funktion men i dagens samhälle är det hopplöst utdaterat och samhället arbetar aktivt för att minska dess diskriminerande inflytande.
(Bild: guden Brahma)
Kastsystemet kallas den hierarkiska indelning av människor i olika sociala grupper som under tusentals år har tillämpats i Indien och i olika utsträckning gör det än idag. Man föds in i sin kast och den enda möjligheten att ta sig uppåt i hierarkin är att gifta sig med någon av högre kast. Varje kast har sina egna normer, rättigheter och skyldigheter, samt traditioner kring vilket slags yrke man bör ägna sig åt. Systemet är vanligast bland hinduer men återfinns även inom andra religioner i landet och i närliggande länder.
Historisk bakgrund
Det råder delade meningar om hur kastväsendet uppstod men redan i hinduiska skrifter från år 1000 före Kristus tas de olika kasterna upp. De var dock ingen viktig del av hinduism och kasttänkandet tycks inte ha varit särskilt strikt. Det var först med Storbritanniens införlivande av Indien i sitt imperium, vid mitten av 1800-talet, som gränserna mellan olika kaster förstärktes. Britterna försökte få kastväsendet att efterlikna det egna klassystemet och krävde bland annat att indierna registrerade sin kasttillhörighet. Även om delar av systemet får betraktas som djupt orättvisa, särskilt då gentemot daliterna, så har det historiskt funnits vissa samhällleliga funktioner: arbetsdelningen säkrades och skapade på så sätt skapades ett ömsesidigt beroende vilket ledde till mindre motsättningar inom samhället.
- Brahminerna, lärare, präster och lärda, skapade han från sin mun.
- Kshatriyerna, kungar och krigare, kom från armarna.
- Vaishyerna, handelsmännen, skapades från låren
- Shudrerna, arbetare, bönder med flera, från fötterna.
Utanför dessa står daliterna, eller de oberörbara som de tidigare kallades. En grupp som tros ha skapats för utlänningar med orena vanor (som köttätande) och personer som betett sig oacceptabelt och därför straffats. Daliterna sysslar än idag oftast med de allra sämsta, ohälsosamma och smutsiga jobben. Speciellt besudlande anses arbeten som på något sätt involverar döda djur. Om en person från en högre kast kommer i någon slags kontakt med en dalit så ska denne, enligt de gamla traditionerna, genomgå en omfattande reningsprocess. Renhetsregler (i religiös och rituell mening) finns dock mellan alla kasterna och är en central del av kastsystemet.
Jātis (födslar) kallas de numera tusentals olika kasterna, som alla alltså stammar från olika varna. Idag beräknas det finnas ungefär 3000 kaster och över 25 000 underkaster. Även inom daliterna finns det en indelning i grupper med högre och lägre status.
Kastsystemet idag
Framförallt är det på den fattiga landsbygden och i mindre städer som ”kasttänkandet” idag lever kvar och tillämpas. Men människors kastbakgrund har fortsatt ett starkt fäste i samhället i stort, det är exempelvis oproportionerligt många på topposter inom stat och näringsliv som tillhör de högre kasterna. Samtidigt som daliterna generellt är fattigare, sämre utbildade och har enklare jobb.
Diskriminering efter kast är, sedan 1950, förbjuden enligt konstitutionen, och den indiska staten motarbetar aktivt kastindelningen genom att kvotera in lägre kaster inom statlig förvaltning och på utbildningar. Det meritokratiska ideal som följer med ett kapitalistiskt system verkar också för en uppluckring av kastväsendet. En nackdel med kvoteringen är att den kan leda till snedvridningseffekter då personer av lägre kast i vissa fall kan vara väsentligt mer välsituerade och välutbildade än den de kvoteras framför. Det är inte heller alls givet att personer i en lägre kast vill bli inkvoterade eftersom de inte anser sig stå längre ner i hierarkin.
Det har visat sig svårt att bryta dessa traditioner och sedvanor, och diskrimineringen av framförallt daliterna lever kvar. Men en hel del framsteg har också gjorts, exempelvis så var den förre presidenten K. R. Narayanan dalit. Motsättningar mellan kasterna är inte ovanliga och har manifesterat sig i både fredliga proteser såväl som rena upplopp och hatbrott. Det finns starka känslor av samhörighet inom de olika kasterna.
Det märke eller smycke i pannan, ”bindi”, som en del indiska kvinnor och flickor har är inte ett ”kasttecken” och har ingen religiös betydelse eller liknande, utan är helt enkelt en utsmyckning.
Kort film om Indiens kastsystem (eng)
