Historien om maffian är också historien om Sicilien och södra Italien. Maffian är djupt ingrodd i samhälle och kultur och har visat sig mycket svår att bekämpa.
Den organiserade brottsligheten i Italien tros ha tagit sin början (även om vissa menar att det började långt före dess) under de laglösa revolutionsåren vid mitten av 1800-talet då grupper av kriminella band på Sicilien erbjöd sina tjänster mot det styrande kungadömet. Man började senare även erbjuda beskyddartjänster till rika sicilianare samtidigt som det ännu så länge löst sammansatta nätverket skickligt utnyttjade folkets skepsis mot den nya stat som Sicilien nu var en del av. Misstänksamheten mot staten var dock inget nytt utan har byggts upp under de tusentals år som ön har styrts av främmande makter. Attityden lever kvar än idag och är en av huvudförklaringarna till att maffian kan behålla sin makt.
Egentligen är det bara under fascisttiden från mitten av 1920-talet som staten har lyckats att kraftigt försvaga maffian. Hundratals ”mafiosi” åtalades, fälldes snabbt och fängslades under denna tid. Statens ”seger” kom dock till priset av usel rättssäkerhet och brutala metoder. Maffian skulle också få sin revansch. Genom de många sicilianska emigranterna i USA fanns nämligen starka band kvar till det gamla landet och viktiga maffioser hjälpte de allierade vid invasionen av Italien under andra världskriget (1943). Återvändande maffioser fann sig i det fruktsamma kaos som knappt hundra år tidigare hade hjälpt organisationen att växa sig stark. Det spekuleras också i att amerikanerna såg maffian som en viktig motkraft mot kommunismen och underlättade organisationens återkomst. Under efterkrigstiden kunde maffian återta sin position på Sicilien och i södra Italien.
Från att ha agerat separat i olika ”familjer” togs i slutet av 1950-talet initiativ till att samla Cosa Nostra under ”Kommissionen” som bestod av ledande företrädare från olika familjer. Avsikten var inte att fungera som en regering utan snarare att lösa dispyter mellan medlemmar i olika familjer. Kommissionen blev kortlivad och gick under med det första större maffiakriget mellan 1962-63, men återupprättades under 70-talet. Det andra maffiakriget, 1981-1985, blev en blodig uppgörelse där inte bara maffiamedlemmar utan även politiker, poliser och jurister mördades. Framförallt var det Corleonesi-fraktionen som gick stärkt ur kriget. Samtidigt hade Italien stiftat en antimaffialag som stärkte myndigheternas makt i kampen mot den organiserade brottsligheten. Genom att viktiga maffiamedlemmar, såsom Tommaso Buscetta, från familjer som var försvagade efter kriget bröt mot maffians tystnadskod (omertà, se nedan) kunde flera hundra maffioser dömas till fängelse i den så kallade maxiprocessen.
I början av 90-talet inrättades nya anti-maffiamyndigheter varpå maffian svarade med att i mars 1992 mörda politikern Salvatore Lima. Och under sommaren gick de båda ledande domarna Falcone och Borsellino samma öde till mötes. Morden väckte starka reaktioner hos allmänheten, jakten på maffian intensifierades och den mäktige maffialedaren Salvatore Riina greps. Organisationen svarade med att utföra flera attentat mot turistorter i norra Italien. Efter att Bernardo Provenzano tagit över som ledare för Corleonesi-maffian (den starkaste ”familjen”) bytte man strategi till att verka mer i det dolda. När Provenzano greps 2006, efter att som morddömd ha varit på flykt i 43 år, kablades nyheten ut över hela världen.
Enligt den så kallade omertà, eller ”tystnadskoden”, är det skamfullt att samarbeta med polis och rättsväsende och för maffiamedlemmar är det behäftat med döden. Omertà är en urgammal tradition som har gjort det väsentligt mycket svårare att få maffiamedlemmar dömda för sina brott. En annan grundförutsättning för att man ska kunna bedriva maffiaverksamhet är just statens oförmåga att upprätthålla ett våldsmonopol och garantera sina medborgare ett fullgott skydd. Sprickorna i systemet gör att maffian kan gå in och, mot någon form av ersättning, erbjuda allmänheten (främst då företagare) i ett avgränsat området beskydd mot både sig själv och andra. Med tiden har maffian vidgat sin makt till nya områden som spritsmuggling (i USA under förbudstiden), och på 70-talet till narkotikahandel.
Maffian har också tagit makt via politikerna genom att erbjuda röster i utbyte mot offentliga entreprenader, inte minst i byggbranschen, och finansiering. Narkotikahandel och utpressning av företagare är två av de viktigaste ”näringsgrenarna” för dagens maffia, men organisationen har också intressen inom allt från turism till mattillverkning. Den italienska maffian beräknas omsätta runt 120 miljarder USD enligt en färsk rapport.
Det är oklart hur själva termen ”mafia” uppstod men från början sammankopplades den med mestadels positiva attribut som ärbar, modig och stolt. Maffiamedlemmar använder inte ordet utan pratar om cosa nostra ("vår sak") eller la stessa cosa ("samma sak"). Cosa Nostra har också blivit allmän beteckning på den sicilianska maffian. I området kring Neapel i Kampanien kallas maffian istället camorra, i Kalabrien allra längst söderut på fastlandet kallas den för 'Ndrangheta och i Apulien går maffian under namnet La Sacra Corona Unita. Numera används termen över hela världen som en beskrivning av organiserad brottslighet.
Vi anstränger oss för att hålla informationen på Resoteket.se uppdaterad. Men viss fakta kan vara föråldrad och inkorrekt och vi tar inte ansvar för eventuella felaktigheter och konsekvenserna av dessa.
