I början av augusti år 79 efter Kristus darrade den välmående romerska staden till av ett mindre jordskalv, men invånarna oroade sig inte så mycket över detta.
Dessa mindre jordskalv var inget mot den större jordbävning som Pompeji 17 år tidigare hade drabbats av. Man hade sen dess ägnat tiden åt att återuppbygga stadens byggnader. Föga anade invånarna vilket betydligt värre öde som väntade ett par veckor senare.
Den 20 augusti började det skaka ordentligt och marken började spricka. Djuren blev oroliga och i havet skapades jättevågor. Fyra dagar senare öppnade sig vulkanen Vesuvius med full kraft och spottade ut stenar, lågor och lava. Vissa flydde Pompeji medan andra sökte skydd i sina bostäder. De som inte begravdes av den nedfallande askan dog av fallande byggnader eller den massiva kvävande röken. Staden täcktes i ett flera meter tjockt lager av aska och pimpsten som under nära två tusen år skapade ett fukt- och syrefritt skydd som bevarade byggnader och människor i utmärkt skick.
Skillnaden mellan detta världsarv och de flesta andra arkeologiska utgrävningar är att invånarna i det senare fallet har tagit sitt pick och pack och lämnat boplatsen åt sitt öde. Men Pompejis invånare var uppenbarligen helt oförberedda på den annalkande katastrofen. Detta gör att dagens besökare (ett par miljoner årligen) får en unik inblick i hur folk levde sina liv i romarriket under det första århundradet. Påverkan från människa och natur har dock skapat avsevärd nedbrytning och förstörelse sedan utgrävningarna påbörjades i mitten av 1700-talet. Flera delar har stängts av för besökare.
Enklast sättet att ta sig till utgrävningarna är med Circumvesuviana, en tågresa som tar 30-40 minuter från Neapel. Hållplatsen ”Pompei Scavi” ligger alldeles nära ingången. Ett stopp längre bort på samma tåglinje ligger Herculaneum, en mindre stad som också begravdes av samma utbrott och som är väl värd att besöka.
Väl inne på området tar man sig fram till fots, vilket kan vara rätt jobbigt efter ett par timmar på de ojämna stenvägarna, särskilt om det är varmt. Det tar åtminstone 2-3 timmar att ta sig igenom Pompeji så den normal-intresserade gör klokt i att inrikta sig på ett par sevärdheter.
Hit räknas bland annat Casa del Poeta Tragico, ”den tragiske poetens hus”, som har en speciell golvmosaik föreställande en hund med texten “Cave Canem”, varning för hunden. Villa dei Misteri, som ligger utanför stadsmuren, är känd för sina fina antika målningar. Och i Casa dei Vettii får man en inblick i hur rika köpmän bodde. Vid Forum lyssnade man på tal och röstade i valen.
Lupanare var stadens ”glädjehus” vars pornografiska väggmålningar man kan beskåda än idag. I Pompeji finns också en amfiteater. Orto dei Fuggiaschi (flyktingarnas trädgård) är en makaber utgrävning av 13 fossilkroppar i dödsposer som man inte bör missa. På Neapels Nationalmuseum ligger dock de bäst bevarade föremålen från Pompeji. Glöm inte ge dricks till guiderna vid respektive sevärdhet. Man kan också anlita en egen guide.
Inträdespriset ligger mellan 5,50 – 11 euro (april 2008). Mer exakt information hittar du på
Pompejis officiella hemsida.
