Phnom Penh betyder egentligen Änkan Penhs berg. Namnet härstammar från ett ett tempel på en kulle i Phnom Penh, som man idag räknar alla avstånd i Kambodja ifrån. Ett annat namn är Krong Chaktomuk, som betyder "staden med fyra ansikten". Phnom Penh ligger där övre och lägre Mekong, Tongle Sap och Bassac, formar ett X.
Phnom Penh är inte längre någon av österns bäst bevarade hemligheter. Den stora andelen turister som nu söker sig både till Kambodjas stränder och kanske inte minst världsarvet Angkor Wat, passerar också som regel förbi Kambodjas huvudstad.
Phnom Penh är en av alla dessa indokinesiska städer som kallats för Österns Paris. För att vara en förhållandevis liten huvudstad (strax över en miljon invånare och 375 km2) och utan självklar stadskärna så är staden dock aningen märklig, med sina överdimensionerade boulevarder och mer eller mindre upprustade byggnaderna från den franska kolonialtiden.
Kung Sihanouk hade under sina konstnärliga år, (en tid när han glömde bort hur situationen egentligen såg ut på landsbygden), en vision om ett storslaget Phnom Penh. Han ville bygga upp en föredömlig stad inför Charles de Gaulles besök på 1960-talet. Sihanouk hade nästan olympiska visioner. Och det byggdes faktiskt ett olympiastadion, ett nytt casino, hotell och flera andra skrytbyggnader. De stora byggprojektens årtionde var 1960-talet, men en ny era med mycket koreanska investeringar har tagit vid i starten av 2000 talet.
Ingen kan dock säga att Phnom Penh saknar charm. Staden ligger fördelaktigt vid ” flodernas flod" (Mekong) och här finns massor att se. Arkitektoniskt blandas kvarter av sydfransk karaktär med kineiska shophuses och religiösa byggnader av både buddhistisk och hinduisk prägel.
Stadens befolkning ökade från 395 000 på femtiotalet till över en miljon när inbördeskriget emellan Lon Nols högerstyrkor och Röda khmererna var som intensivast. Sedan kom år noll: den 17 april 1975 tömdes staden för ett ödesdigert socialistiskt jordbruksexperiment. Alla stadsinvånare tvingades ut på landsbygden för att arbeta på de stora kollektiva jordbruken. Under 3 år, åtta månader och 20 dagar stod Phnom Penh tomt. Ja, sånär som på vissa av de Röda Khmerernas anhängare, någon enstaka fabrik, samt de stackars fångarna som i de flesta fall tvingades möta döden under tortyr, i den till fängelse ombyggda skolan Toul Sleng.
Även om det är ett fattigt land som är extremt beroende av bistånd så händer det ändå en del ekonomiskt i Kambodja nu. I Phnom Penh finns framtidstro och det märks att ekonomin tagit fart. Man är i gång med att bygga sin första skyskrapa. Ett 53 våningar högt ”Financial center” med en prislapp på 1100 miljoner dollar.
2008 öppnade också ett split nytt shopping center, Sovanna Shopping Center, i Phnom Penh's Tuol Kok district. Centrat har fem våningar och en handelsyta på 50 000 m2.
Vore det inte för den konstanta värmen så hade staden också varit utmärkt för långpromenader. Nu passar det bäst att se staden från en gammaldags tuk tuk eller med hjälp av cykeltaxi.
Phnom Penh är en stad i förändring. Kanske inte så snabb förändring ännu. Men ändå skynda dig hit innan modernismens vindar blåser ut för mycket av det gamla i den här lilla pärlan vid Mekong. Vi har sett det hända förut.
Sevärdheter i Phnom Penh
- Nationalmuseet
- Det kungliga palatset
- Wat Phnom
- Den myllrande ryska marknaden
- Central Market (Psah Thmay)
- Foreign Correspondents Club
- Le Royal hotel
- Toul Sleng
- Dödens fält
Det nationella museet som byggdes 1917 i khmer stil öppnades 1920. Det nationella museet är indelat i två huvudsektioner: bronser och stenfigurer av sandsten och lavasten(kisel). Det är världens främsta muesum i sitt slag och väldigt pedagogiskt indelat i historiska epoker. Man passerar först tiden före Angkor, sedan Angkor Wat, Bayon I och II och så till sist tiden efter Angkor.
I mitten av byggnaden är ett öppet område med fyra pooler som representerar de fyra oceanerna runt berget Meru. Det är den enda plats i museet där det är tillåtet att fotografera.
Palatset byggdes första gången 1866, det hade då en trästruktur. Det är 435 x 402 meter stort. Muren är från 1866-1870.
År 1913 blandades den franska arkitektoniska stilen med den khmeriska stilen.
Paletset domineras av två färger. Den gula står för buddihsm och den vita för hinduism. Höjdpunkterna är tronhallen, Napoleon den III´s paviljong samt silverpagoden, vars golv består av 5329 genuina silverplattor och hyser palatsområdets heligaste buddhafigur.
Vid entrén: Att medföra kamera kostar 2 USD. Priset för videokamera är 5 USD och man får bara filma utomhus. Minst knälånga skjorts skall man ha. Linnen eller spagetti-blusar tillåts inte.
Detta religiösa tempel är startpunkten för Pnomh Penh och härifrån mäter man distansen till alla andra platser.
Kläder och souvenirer under plåttak. Populär kopiemarknad men också handel med varor som producerats i Kambodja men inte varit bra nog för export. Billigt, men fruktansvärt varmt. En viss prutmån existerar.
En levande inomhusmarknad i art deco-stil. Här handlas med allt från souvenirer till guld och grönsaker.
Inte så kolonialt som man kan tro (det öppnade 1993), men ett självklart stopp under vistelsen i Phnom Penh. Hotell och restaurang med underbar mat och en härlig atmosfär. Utsikt ut över Mekong. Klubbens hemsida.
Detta är numer en del av lyxhotellkedjan Raffles. Det var här och på den franska ambassaden som utlänningarna tillbringade sina sista dagar före Röda Khemrenas övertagande av staden och landet. Ett gammalt konlonialhotell med en trevlig bar. Hotellets hemsida.
När man besöker Kambodja kommer man inte ifrån den grymma nutidshistorien med Röda Khmerena. Men gör gärna allt som har med Röda khmerernas välde i ett slag. Så kan man lämna den fasen och gå vidare till de mer ljusa delarna av Kambodja och dess historia.
Efter 17 april förvandlades skolan Toul Sleng till S (security office)-21. S-21 var ett tortyrcentra där en säker död väntade. Skolan omgärdades av dubbla lager av korrigerad plåt och elektrisk taggtråd. Cellerna på första våningen var som regel individuella medan de på andra våningen var massceller.
Uppemot 17 000 (exakta antalet döda vet man inte helt då Röda Khmererna förstörde en del dokument innan de flydde). Personer från alla samhällets grupper dödades här: ministrar, munkar, bönder, arbetare, lärare, tekniker, barn och nio stycken utlänningar.
Ca 40 minuter utanför Phnom Penh ligger "Dödens fält", naturskönt med massa gröna risfält runtomkring. Detta var slutstationen efter Toul Sleng. Röda khmererna flyttade flyttade landsbygdsbefolkningen härifrån. Området var först en kinesisk kyrkogård. Man har hittat 8985 döda i totalt 86 massgravar.
I stupan finns 8900 huvuden. Det sitter skyltar som visar åldern på offren: 15-20 år, 20-40 år och 40-60. Framför stupan fanns tidigare träbyggnader, fängelser och kontor. I träden hängdes fångar, bebisar krossades mot stammen. I marken kan man fortfarande finna tyg och benrester.
Kommunikationer
Tuk tukar ,motorcykel och cykeltaxi kan man åka lite varstans och med dem får man förhandla om priset. I centrala Phnom Penh kostar en resa 1-5 amerikanska dollar.
Massage
Det finns små billiga massageställen här och och var i Phnom Penh. Klassisk khmer-massage och fotmassage är det man ser mest utav. En modern marknad för mer spa-liknande upplägg blir vanligare och vanligare.
Internet cafeer
Finns det gott av dem spridda runt omkring i staden.
Bankomaterna
Blir fler och fler. Fortfarande är det dock lättast att växla på växlingskontor. Dollar och den lokala valutan Riel används men dollarn har minskat i popularitet efter den senaste tidens fall.
