Den grupp av kommunistiska fanatiker som satte skräck i det kambodjanska samhället under 1970-talet. Resultatet: miljontals döda och djupa mentala sår.
Röda khmererna började som en mindre fraktion av Kambodjas kommunistparti som tog makten över partiet och ledde landet mellan 1975-1979. Det som gjort regimen ökänd är den oerhörda brutalitet som kännetecknade styret med dess ledare Pol Pot i spetsen.
De röda khmererna fann sin början med att ett antal unga kambodjaners studier i Frankrike i början 1950-talet. En av dessa unga intellektuella var Saloth Sar, mer känd som Pol Pot, som blev ledare (broder nr.1) för rörelsen. En annan var Ieng Sary (broder nr. 3) och senare vice premiärminister.
Särskilt inspirerade blev de av det franska kommunistpartiet som var ett bokstavstroende marxist-leninistiskt parti. I början av 60-talet blev de en allt större maktfaktor i Kambodjas kommunistiska parti (KPRP) som döptes om till Kambodjas arbetarparti (WPK).
Efter att ledaren för partiet mördats av den Kambodjanska regeringen så valdes Pol Pot 1963 till ny partiledare som i sin tur fick in sina förtrogna på viktiga positioner.
1966 bytte man, i största hemlighet, namn till Kambodjas kommunistparti (CPK). Flera försök till uppror bland befolkningen gjordes under de närmaste åren för att störta den sittande regimen. Stödet från Nordvietnam och Kina parat med ett svagt motstånd (och senare stöd) från kung Sihanouk stärkte CPK:s ställning på bekostnad av den USA-stödda och västorienterade regimen.
Kommunisterna hade stor nytta av Sihanouks popularitet bland de breda folklagren i Kambodja. Bombningarna av USA (som upphörde 1973) var ytterligare en viktig faktor som spelade Pol Pot och hans män i händerna, och 1975 vann man makten. Kambodja döptes om till det "Demokratiska Kampuchea".
Regimen satte snart sina utopiska och galna idéer - en extrem blandning av nationalism, rasism och kommunism - i verket. Skolor, banker, sjukhus, fabriker etc. stängdes helt sonika ner och alla former av religiöst utövande förbjöds. Städerna mer eller mindre tömdes och folk tvingades ut på landsbygden där de skulle sysselsätta sig med jordbruk.
Kommunisterna hoppades på så sätt montera ner klassamhället. Följden blev att hundratusentals människor svalt ihjäl eftersom både akademiker, stadsbor och styrande saknade kunskap om hur man bedriver ett effektivt jordbruk.
Än fler avrättades av olika skäl. Olika uppskattningar pekar på att mellan 1,2-1,7 miljoner människor dog i detta gigantiska folkmord, vilket ska sättas i relation till att Kambodja vid denna tid hade en befolkning på 7-8 miljoner människor.
Vissa grupper, som ansågs vara regimens fiender, var mer utsatta än andra: de med en utbildning av någon form, utlänningar, religiösa personer, homosexuella, olika etniska grupper, med flera. Flera av ledarna och grundarna till röda khmererna hade utländsk (t.e.x kinesiskt) påbrå, de var välutbildade och några hade till och med doktorerat.
Med andra ord hade ledarna liknande bakgrund som många av de människor som man förföljde mest intensivt.
Även helt ”vanliga” människor kunde avrättas av så banala skäl som att de på eget bevåg hade plockat frukt. Många avrättades på plats men vissa sattes också i så kallade säkerhetscenter (såsom S-21), där de torterades och tvingades till falska erkännande av ”brott” för att senare avrättas. Det mest ökända av dessa var ”Tuol Sleng” i Phnom Penh som nu har omvandlats till ett museum.
Flera års gränskonflikter och en strid ström av flyktingar ledde till att regimens relation till Vietnam blev allt frostigare. Ett försök att invadera grannlandet slogs snabbt tillbaka och i januari 1979 tog vietnameserna kontroll över huvudstaden och tillsatte en lydregering.
De röda khmererna drog sig tillbaka men behöll kontrollen över ett område i västra Kambodja och kunde föra gerillakrig med stöd från framförallt Kina. De hade också kvar en plats i FN ända till 1993 eftersom de sågs som landets legitima regim. Vietnameserna drog sig ur landet 1989 och lämnade sin tillsatta regering kvar i styret. Denna försökte i början av 90-talet sluta fred med röda khmererna och utlyste demokratiska val . Svaret blev en bojkott och nya strider de närmaste åren.
Början till slutet för de röda khmererna påbörjades i och med att Ieng Sary (en av grundarna, se ovan) 1996 allierade sig med regeringen, vilket följdes av massavhopp och interna strider. Pol Pot fängslades av de egna och avled 1998. Hans närmast förtrogna gav upp i december samma år och bad om ursäkt för folkmordet.
Året efter inleddes processen med att dra de kvarvarande röda khmererna inför rätta. 2003 inrättades Khmer Rouge-tribunalen efter avtal mellan FN och den kambodjanska regeringen, och 2007 presenterades de första åtalen. En del av de gamla ledarna har alltså fängslats men flera lever kvar i Kambodja.
Flera svenskar besökte Kambodja under Röda khmerernas år vid makten och senare har det i Sverige förts en debatt om vad de såg, hörde, visste och sade. Bland de som kritiserats starkt finns författaren Jan Myrdal och politikern Birgitta Dahl (S). Senast denna debatt blommade upp var vid publicerandet av Peter Fröberg Idlings bok "Pol Pots leende".
Besök Fröberg Idlings hemsida.
Läs Jan Myrdals replik till boken.
Lyssna på Bosse Lindqvists radioprogram om svenskarna och Kambodja (MP3-fil).
Läs Peter Englunds tankar om Pol Pot.
