En lång artikel med ingående information om kinesernas matkultur och matvanor.
Den första villfarelse du bör bli av med innan du beger dig till Kina är att den kinesiska maten är av den typ som vi brukar äta på Kina-krogar i Sverige. Du kommer att bli positivt överraskad - de allra flesta rätterna i Kina liknar överhuvudtaget inte ”svensk” Kina-mat - utan mycket bättre!
Du kan förvisso hitta friterade räkor och söt-sur sås om du letar, åtminstone i Shanghai, men varför göra det när det finns så mycket annat gott att välja mellan?
Den kinesiska kokkonsten är mycket mer raffinerad än ”3 små rätter”, och ”Friterad banan med glass” har man knappast hört talas om. Däremot känner man väl till smaskiga rätter som ”Myror som klättrar i träd” och ”Den koppärriga kärringens tofu”. Den söta smaken av så kallad Kinamat som vi har blivit vana vid är sällsynt i Kina där rätterna ofta är starkt kryddade eller salta. Men det beror på var man befinner sig, läs mer i artikeln om ”Kinesiska maträtter”.
Du kanske också tror att alla kineser äter ris till frukost, lunch och middag. Jovisst, ris äter man mycket i Kina. Och i många olika former, det finns till och med frukosträtter som består av ris. Men i norra Kina äter de faktiskt hellre nudlar än ris och många kineser väljer nudelsoppa till frukost.
- Vad man äter
- Att beställa
- Vett och etikett
- Enklare mat
- Dryck
- Frukost
- Tillbehör
- Hur lagar man
- Regionala variationer
- Högtider
- Lista
I Kina fullständigt kryllar det av restauranger. Det finns restauranger som endast serverar mat från provinsen Sichuan, och det finns de som specialiserat sig mat från nordöstra Kina. Det finns restauranger som endast säljer nudlar, dianxin, jiaozi, risrätter, inälvor, lamm…och så vidare.
Kineserna älskar mat – och de är mästare på att tillaga det mesta. Men vilken slags mat du kan få tag i beror mycket på var du befinner dig. Förvisso finns det många ställen som specialiserat sig på andra regioners mat i stora städer som Shanghai och Peking. Där är det inte svårt att hitta delikatesser från andra platser i Mittens rike i dessa städer.
Men vill du ha en äkta Sichuan-krabba eller Dongpo-köttså är det till respektive provins du skall ta dig, så sägs det i alla fall. Dessutom är förstås utbudet rätter med lokal anknytning mycket större på de orter där de har sitt ursprung.
I Kina äter man mycket gris. Men i de norra delarna med stora muslimska befolkningsgrupper är lamm vanligare. Nötkött är relativt ovanligt, men visst serveras det också. Kineserna tycker om färsk mat. Så bli inte förvånad om du förväntas peka ut fisken som ni skall äta till middag. 10 minuter senare står den på bordet i en rykande panna. Skinn och huvud sitter förmodligen kvar. Hugg i med pinnarna och plocka bäst det går.Kineserna föredrar mycket ben och fett eftersom det gör köttet mörare.
Hund, hönsfötter, sköldpadda, manet och duva hittar du lite varstans. Det är dock inte alltid säsong för hund. Om du får in en skål med räkor som hoppar behöver du bara vänta en stund på att de skall dö av den starka spriten de badar i. Gräshoppor och skorpioner skall dock helst ha grillats färdigt. Ris serveras i en liten skål till varje person om man ber om det. Kokt ris betraktas av kineserna som bukfylla och äts framförallt först när man ätit sig mätt på andra rätter.
Många restauranger, men långt ifrån alla, har en matsedel med bilder. Det kan vara behändigt för dig som inte kan kinesiska. Vissa har också engelska översättningar av rätterna, men de är inte alltid att lita på. Därför kan du ta med dig vår ordlista med maträtter (fliken).
En måltid skall gärna bestå av både fisk-, kött- och grönsaksrätter. Beräkna ca 2 rätter per person, men det beor förstås på storleken. På vissa restauranger finns skyltexemplar av rätterna vilket gör det både lätt att beställa och veta vad man beställer. Är ni 2 personer är 3-4 rätter lagom och är ni 10 personer 15-20 rätter.
Först, nästan med detsamma, kommer de kalla rätterna. Detta är ofta mindre portioner och kan bestå hav såväl grönsaker som tofu, kött eller havsmat. Aptitretare kallar vi dem på svenska. Därpå kommer de andra rätterna när kocken blivit färdig med dem, och man låter de kalla stå kvar på bordet såvida inte faten är tomma. Om man beställt soppa (som ofta gjord är på ris) ställs den antingen i en skål på bordet eller ges varje person i en mindre skål. Har ni beställt söta rätter kommer de med de andra och intas samtidigt.
Efterrätten består för kineserna istället av bukfylla, som någon slags dumpling, nudlar eller ris. Men man får också ofta frukt efter måltiden, och den brukar ingå i priset.
I kinesisk matlagning förekommer nästan aldrig mjölkprodukter. Däremot mycket olja. Oljan och det faktum att du är ovan vid smakerna, lukterna och konsistenserna kan göra att du känner dig mätt snabbt. Det kan också bero på att du ätit för fort, ett misstag många västerlänningar gör i början. Ta det lugnt och försök inte skopa in maten med pinnarna.
Att man i Kina äter med pinnar känner du säkert till. Men visste du också att man gärna samlade kring ett runt bord? Och att man inte ger varje person en egen tallrik med mat, utan ställer fram en massa smårätter som alla kan plocka ifrån? Om bordet är stort sitter en glasskiva som man kan snurra på så att alla kan ta av alla rätter. Man plockar med pinnen rakt in i munnen eller (om det är ett finare ställe) tar lite med en sked och lägger på sitt eget fat först. På det fatet kan man också lägga oätliga delar. Men på enklare restauranger förväntas man spotta resterna rakt på bordet.
Det kinesiska samhället, inklusive den kinesiska matkulturen, är inne i förändringsprocess. Förr i tiden samlades storfamiljen runt bordet för att äta tillsammans. I dag intar stressade och individualistisk storstadsbor allt oftare sin måltider i ensamhet (eller åtminstone vid samma bord som främlingar) och från egna tallrikar. Det kan till och med hända att man får en sked eller gaffel att äta med!
En middag på en lite bättre restaurang med ett större sällskap intas gärna i ett avskilt rum. Många kinesiska restauranger har inte ens någon gemensam matsal utan endast en massa rum. Rummen är ofta möblerade med ett runt bord och ibland en TV. På dyra ställen kan det också finnas en egen toalett för varje rum. Har man ett eget rum får man också några egna servitriser som serverar, byter tallrikar och står och lyssnar på vad man pratar om.
Värden beställer maten, antingen från en matsedel eller i ett annat rum där man kan peka på olika rätter eller levande djur.Ät inte för snabbt, så att du blir klar före alla andra. Då kommer värden att be dig äta mer. Du behöver inte oroa dig om det finns mat kvar på bordet när alla ätit färdigt. Tvärtom, om det är tomt ser det ut som om värden beställt för lite och han riskerar att tappa ansiktet. Dela på notan gör man sällan, utan det gör i regel den som beställt. Men det kan också hända att man får ge sig in i handgemäng om att få ta notan – i Kina är det en ära att betala!
Handduken som ligger på din plats att tvätta händerna med kan du få betala extra för.
Du har säkert hört att det rapas friskt i Kina. Det stämmer, det smaskas och sörplas också ordentligt. Men inte för sakens skull, utan att för att man behöver släppa ut lite luft eller tugga och för att maten är för varm. Att hålla munnen stängd är inte någon dygd i Kina.
Det finns också mängder av enklare restauranger och snabbmatsrestauranger i Kina. Enkla restauranger, i den meningen att det kanske inte är lika rent och snyggt, kan emellertid ha mycket god och prisvärd mat. Det största problemet för dig som turist är dock att personalen sällan talar engelska och menyer ofta varken har bilder eller engelska översättningar. Men gör ändå ett försök, använd parlören och fantasin. Om det inte är så dyrt kanske det inte spelar någon roll om ni får in något som inte är i er smak.
Dumplings, grillspett och andra smårätter kan man köpa direkt av försäljare på gatan på många ställen. Smaken brukar vara bra, men för den känsliga magen är det kanske inte att rekommendera.
Kineserna gillar att äta frukt och nötter. Det finns i Kina också en del frukter som du inte kan hitta i Sverige. Ta en titt i en grönsaksaffär eller stormarknad och prova nåt nytt. Nötter knaprar man gärna på innan middagen, under resan eller hemma i soffan till teet. Även solrosfrön är mycket populära tilltugg. Skalan spottas ofta rakt på golvet om det är i offentlig miljö.
Det finns tusen och åter tusen av olika rätter i Kina och vi vill inte rekommendera nårgra enstaka. Vi rekommenderar dig endast – att peka och prova!
Tänk på…
- Att kolla priset noga innan du beställer. Även om den läckra grönsaksrätten endast kostar 10 RMB kan fisken gå på några hundra per kilo (priset per fisk är ibland i Kg).
- Att grönsaksrätter inte alltid endast innehåller grönsaker, utan kanske även fisk eller kött. Om du är vegetarian bör du säga till det.
- Att du inte behöver betala någon dricks i Kina
Det första du måste veta om är att kranvattnet inte är drickbart! Som tur är säljs det vatten i vartannat gathörn. Men på restauranger finns det sällan vatten att köpa. Du får nöja dig med te, alkohol eller läskedryck. Eller vatten du själv tagit med.
Kaffe finns sällan att få på restauranger. Och om det finns är det sannolikt inte så gott. Däremot kan man få väldigt bra kaffe på någon av alla de caféer som dykt upp de senaste åren.
Europa har vinkultur – Kina har tekultur och det finns det massor av tebarer. På vissa behöver du endast beställa en kopp te. På andra betalar du en summa i inträde och får då dricka och äta så mycket du vill av olika tilltugg såsom frukt, nötter och kinesiska specialiteter. Har du tur kan du även få bevittna en teceremoni. Om man kommer hem ttekannaill någon eller besöker ett kontor erbjuds man i regel en kopp te. Till middagen på restaurangen serveras man te.
På tåget finns det alltid hett vatten att fylla på den teburk som många kineser bär runt på. Det finns också många olika sorters te på flaska. Vanligast är grönt te med lite honung tillsatt eller blandat med fruktsaft. Men det finns också svart te på flaska. Vissa av dessa drycker är tämligen söta, andra mindre så och några saknar helt socker. De säljs överallt och är värda ett smakprov!
När du ändå är i Kina kan du ju också prova sojamjölk, doujiang (豆浆). Den är lättast att få tag i på morgonen, på en snabbmatsrestaurang eller på gatan där den ofta säljs i små plastpåsar.
På många restauranger, hemma hos folk eller i väntrum serveras man i Kina ofta hett vatten, åtminstone så länge temperaturen inte är över 30 C. Kineserna menar nämligen att hett vatten är bra för hälsan och är rädda att kallt vatten skall göra dem förkylda.
Kina är världens största konsument av öl. Det finns massor av inhemska ölsorter. De allra flesta ljusa, med låg beska och något söta. Det görs heller ingen skillnad på stark-, mellan-, folk- eller lättöl, men du kan läsa på baksidan av flaskan eller burken hur många alkoholprocent ölet innehåller.Tecknet för öl är: 啤酒.
Kinesisk sprit smakar i regel starkt. Och inte mycket mer alls. Om du har tur smakar den åtminstone inte finkel. Det finns väldigt billiga sorter, och väldigt dyra. Skillnaden i smak är – om du frågar oss – inte lika stor. En av de dyraste och mest bekanta märkena heter Moutai och om din värd beställer in en sådan flaska (man beställer aldrig glas) så vet du att han har mycket pengar, eller åtminstone gärna vill imponera.
I Kina produceras idag två slags vin: europeiskt vin gjord på vindruvor, och kinesiskt risvin. Skillnaden i smak är stor. Om du är i Kina tycker vi att du skall prova kinesiskt risvin, men kanske inte den billigaste sorten.Om du är man och hamnar på en middag tillsammans med kineser måste du se upp. Risken finns att de vill supa dig under bordet. Man häller starksprit i dricksglas, och öl och vin fylls på hela tiden.
När någon skålar så säger de antingen gambei eller suiyi. Det tidigare betyder ”botten upp” och det senare "som du vill". Om någon säger gambei och du känner att du inte klarar, kan du insistera på suiyi. Klarar du dricka mycket kan det vara ett bra tillfälle att göra sig populär. I Kina kan man skåla på två olika sätt. Man kan stöta glasets fot mot den runda glasskivan på bordet, eller man kan stöta glasen mot varandra. Av artighetsskäl bör du skåla med värden genom att stöta ditt glas mot hans och säga nåt artigt.
Trodde du alla i hela vida världen äter flingor, bröd, juice, fil, kaffe och ägg till frukost? Då trodde du fel. I Kina äter man gärna ris och nudlar innan man går till jobbet. Och man sväljer ner det med sojamjölk.
Jo du läste rätt, ris och nudlar, detsamma som man äter till lunch och middag. Men blir det nudlar är det helst med vätska till (”nudelsoppa”) och även om många gärna slänger i sig en vanlig skål ris även på morgonen så serveras ris i många olika former.
Man kan till exempel äta den klibbiga variant av svart ris i form en liten degig kaka med något söt smak.rismatMan kan också äta vad som på engelska kallas congee, gröt gjord på ris och med något smaksättande däri, såsom en bit fisk eller någon grönsak. Många gör en enklare variant genom att hälla varmt vatten i sin skål med ris och äter inlagda grönsaker till det.
Istället för rågbröd med ost äter kineserna gärna någon form av ångad vetebulle eller degknyte, vad som kallas eller 包子baozi (bild ovan), eller en bing, 饼. Bing betyder egentligen bara ”platt kaka” och finns i olika varianter. Dabing bakas genom att man sätter en bit deg inuti en varm tunna och jianbing är en stor sladdrig kaka som steks under lock. Det finns dock många olika andra slags bing i Kina.
I sin bing kan man också stoppa en youtiao 油条 (bilder), en friterad långsmal bit vete. Inte särskilt nyttigt – men mycket populärt. Youtiao går också bra att äta som den är.
Det närmaste man kommer en kinesisk variant av bröd är väl så kallad mantou 馒头 (bilden), vad som kan översättas som "ångade vetebullar" (bild ovan). De är gjorda på vetemjöl och mjuka och ofta lite söta. Ibland också fyllda med en söt sörja, till exempel socker och krossade bönor. När fyllningen är kött eller grönsaker kallas de för baozi. (OBS - namnen kan variera lite mellan regionerna och kategoriseringen är överhuvud inte knivskarp).
Tofu är också vanlig frukostmat, liksom zongzi 粽子, lövknyten fyllda med klibbigt ris och kanske någon grönsak eller en bit kött.
Till maten dricker man något varmt, kineserna dricker nämligen helst inte kalla drycker. Té går bra, men vanligare är nog sojamjöl (doujiang 豆浆). Man kan köpa sojamjölken i tetrapak på snabbköpet eller i en liten påse av en gatuförsäljare (bild ovan). Man får ett sugrör till som man skall trycka och suga ut den med (bild). Sojamjölken är ibland alldeles för söt eller smakar vidbränt, men i regel helt OK.
Beroende på vad man vill äta kan man köpa sin frukost i snabbköpet dagen innan, men vill man ha färsk mat så får man gå till någon marknad eller bara ner till försäljare på gatan samma dag. De kinesiska frukostingredienserna smakar också godast färska och inte något man gärna bevarar i kylen.
I snabbmatsrestaurangerna finns också en uppsjö produkter till bra priser.
Vad som serveras på hotell i Kina varierar med var hotellet ligger, vem som äger det och i vilken prisklass det är. Vill du ha internationell frukost måste du försäkra dig om att ditt hotell har detta, och även om så är fallet skall du inte för höga förväntningar om hotellet har färre än 5 stjärnor.
Utländskt ägda hotell brukar ha någon slags bröd och mjölkprodukt, men på kinesiska hotell – och i synnerhet de med färre än 3 stjärnor – kan du inte förvänta dig något annat än kinesisk frukost, och kvaliteten är i regel inte något vidare.
Till dig som gärna äter flingor och dricker kaffe kan vi alltså ge några lungande ord: det finns även i Kina. Av olika sorter och kvalitet dessutom (för att inte tala om priser). Men det kan vara svårt att få tag på, särskilt om du befinner dig utanför de större städerna. Mjölk kan man nog hitta i alla städer med några hundra tusen invånare eller fler, men müsli eller flingor kan bli svårare.
Onödigt att säga kanske men i Kina finns det ett närmast oändligt antal maträtter. Varje by tycks ha sin egen specialitet. I den här artikeln tänker vi inte systematiskt gå igenom de olika kinesiska köken – som ibland sägs vara fem och ibland åtta, regionalt indelade.
Ibland påstås distinktionen mellan olika kök inte vara meningsfull, att det nämligen inte alls finns några klara gränser mellan olika regioner. Särskilt inte dagens Kina, med enorma folkomflyttningar genom vilka människor och smaker och ingredienser blandas i en helt ny röra.
Vad man dock kan säga, är att styrkan på pepparn är större i Sichuan, det söta vanligare i Shanghai, lamm äts oftare i Xinjiang, att man i Kanton äter det mesta och att veteprodukter är vanliga i norr medan sydkineserna föredrar ris. Bara för att ge en fingervisning om att regionala skillnader fortfarande finns och att den kinesiska smaklöken är kluven.
Dock kan man ana en kärna i denna lök, som består i den kinesiska kokkonstens grundläggande regel: hacka det smått och fräs det snabbt under hög värme. Detta gäller förstås inte alla rätter, soppor till exempel, men det är den allmänt stora skillnaden till västerländsk matlagning.
I slutet av 1970-talet fanns det nästan inga restauranger i Kina, och de som erbjöd rätter från områden långt från orten var särskilt sällsynta. Folk var, tvingade av fattigdomen, konservativa i sin matlagning. Idag har de råd och tid att vara nyfikna och innovativa, och restauranger som erbjuder specialiteter från avlägsna provinser konkurrerar med de lokala köken.
Några ingredienser är mycket vanliga i kinesisk matlagning generellt: vitlöken, ingefäran och salladslöken (gul lök är tämligen sällsynt), sojan, vinägern och det kinesiska risvinet. Därtill används bland annat sichuan-peppar, chilipeppar, olika slags bönpasta, jästa bönor, stjärnanis och sjögräs. Men dessa är mer regionssberoende.
Kineserna är också mästare på att använda ris i matlagningen. Inte då endast det vanliga kokta riset som man ju äter till maten, utan många rätter är baserade på malt ris, rismjöl, som ger dem en klibbig konsistens.
Vill du laga Kinamat själv behöver du bara köpa in några av dessa ingredienser, en kniv med ett stort blad, en wokpanna.
Kineserna föredrar som sagt att hacka grönsaker och kött i små bitar, lägga det i en djup panna och steka det snabbt i olja. Äldre tiders panna (som fortfarande används i hem på landsbygden) är inte mobil, utan stor och tung och sitter fast i spisen. Under den brinner en eld.
Det finns många olika metoder för denna stekning, bland annat beroende på temperatur och mängd olja, och kineserna kokar eller bräserar även vissa rätter i woken.
Fritering är också ganska vanligt i Kina och många gånger friterar man ingredienserna lite innan man steker dem, för att framhäva smakerna.
Förutom att fritera och woksteka maten föredrar kineserna även ångkokning. Även detta görs i pannan, som först förses med vatten och ovanpå detta ett träkar som man ligger i. Det är också ett utmärkt sätt att värma rätter om man inte har någon mikrovågsugn, dessutom mycket bättre eftersom maten inte blir torr. Fisk och jiaozi (läs nedan) ångas ofta.
På en bild ovan ser du ett kök på landbygden där man just ångar något. Den sida som pojken står är platsen för den som sköter elden.
Kineserna blandar ofta havsmat och kött i samma rätt. Soppor varken fräses i pannan eller ångas förstås. Kinesiska soppor är antingen mycket tunna (endast buljong) med ett par bitar kött eller grönsak. I de något tjockare sopporna har tillsatts potatismjöl eller något liknande som ger dem en slemmig konsistens.
Kineserna kallar det inte att äta, utan att dricka soppa, och den får också ofta fungera som substitut för dryck.
Fisk varken fileas eller skärs i mindre bitar, utan ångas eller steks hel och serveras med ben och skinn. Man plockar köttet med pinnarna eller en sked; benen spottas ut, skinnet äts upp. Fiskhuvud är för övrigt en omtyckt rätt i Kina.
Det finns som du nog förstår många undantag från regeln att skära litet och fräsa snabbt. Vad som inte heller steks i pannan är de rätter som på engelska går under samlingsnamnet dumplings. Gemensamt för det som kallas dumplings är att de är små munsbitar som i regel ångats, eller någon gång stekts i lite olja. De är särskilt frekventa i provinsen Guangdong.
Men kategorin dumplings är okänd i Kina och alldeles för oprecis, så här kommer vi att ange de kinesiska namnen för dessa rätter. Man talar på kinesiska ibland om dianxin,点心 , vilket förvisso inte heller är så precist efter kan användas om efterrätt, mellanmål eller småtuggi allmänhet. De serveras till andra rätter eller ätas för sig. Fyllningen är variationsrik och en blandning av kött och räkor är inte ovanligt.
Tofu är mycket omtyckt i Kina och äts dagligen av många människor. Tofu finns i många olika former, konsistenser och smaker (även om smaken i regel är tunn), och tofu är egentligen ett för kineserna imprecist begrepp, som har olika namn för olika produkter gjorda av pressade sojabönor.
Om tofun har en fast konsistens kan den skäras i små bitar och blandas med kött, grönt eller havsmat i woken. Många gånger serveras emellertid tofu enskilt på ett fat, med litet soja på, och den brukar i dessa fall vara kall och ha en sladdrig konsistens.
Du har kanske hört talas om att man äter mycket konstigare saker än tofu i Kina. Och det stämmer att man kan hitta hund, sköldpadda, skalbagge och skorpion på menyn. Men hund är till exempel ganska ovanligt och inte något kineserna äter till vardags. Sköldpadda går att beställa året runt på och finns även att köpa på stormarknader i många områden.
Insekter är inte heller någon vardagsmat även om det är vanligare i Kanton och säljs på matmarknaden i Peking.
(På en bild ovan skorpioner med gräshoppor och stjöstjärnor i bakgrunden)
Ett mindre avskräckande exempel på ingredienser är isåfall svampar, som det finns sorter av i Kina du kanske inte sett hemma i Sverige (även om vissa av dem går att hitta i asiatiska livsmedelsbutiker). Till de vanligare hör de som kallas skogsöron.
Det finns alltså många traditioner av matlagning i Kina vilka haft och fortfarande har en regional anknytning.
Ovan nämnda dianxin är alltså vanligare i sydliga Kanton och i Hong Kong . Den västra provinsen Sichuan associeras förstås med Sichuan-pepparn (som förvisso inte kallas så på kinesiska) och stark kryddning. Till rätter därifrån som också är populära annorstädes hör "Köttstrimlor som doftar av fisk" (鱼香肉丝), vilken har en söt-syrlig-stark smak och namnet till trots inte alls påminna om fisk (recept på denna rätt finns i boken Kina – matens rike).
Het mat äter man även i den angränsande kommunen Chongqing, som också är berömd för sin grillade fisk (重庆烤鱼) och sina brinnande grytor (火锅), vad som på engelska kallas hot-pot (bilden nedan). Fondue säger vi kanske på svenska.
Rör vi oss norrut når vi arabiskt och persiskt influerade områdena, där lamm är vanligare, men lammspett från provinsen Xinjiang som grillas på gatan kan man köpa i många städer runtom i riket idag. I dessa trakter äter också gärna de slags flata bröd som syns på bilden ovan.
I nordöst hittar vi förstås 东北菜, ”nordöstlig mat” som det kallas på kinesiska. Där är maten betydligt mildare än i Sichuan och man äter mer vete och mindre ris än i de södra delarna. Jiaozi och nudlar är således mycket vanligt.
Längre söderut på den östra kusten, vid Shanghai och Hangzhou, blir smaken sötare. Här kan man börja ana en likhet med friterade räkor med sötsur sås – men bara ana! Maten är mycket mer varierad än så.
I Shanghai har man också som specialitet den form av dianxin som kallas xialongbao, 小笼包 (bild ovan). ”Håriga krabbor” är också populärt.
Utmed kusten äts också mycket andra läckerheter från havet. Det finns gott om sjögräs, fisk, musslor och räkor i livsmedelsbutikerna. Torkat eller levande kan du få det, men inplastade filéer letar du efter förgäves. På en bild ovan syns en sjögurka, en riktigt slemmig sak som smakar ungefär som du kan tänka dig.
Förstås finns det också särskilda rätter för särskilda dagar i Kina, men även dessa kan ha en regional variation. Till exempel äter man gärna det som kallas niangao 年糕 under det kinesiska nyåret, därför att tecknen för detta namn uttalas likadant som tecknen i ordet år (年) högt (高). Niangao är i regel runda med en diameter på 2 centimeter och görs på rismjöl. De har en något klibbig konsistens.
Under Drabkåtsfestivalen skall man äta Zongzi, klibbigt ris i ett paket av löv (bild ovan
Under Månfestivalen äter man månkakor 月饼 (bild ovan), kompakta kakor som innehåller en söt sörja ofta gjord på röda bönor och socker. De är populära gåvor och kan betinga ett ganska högt pris om de säljs i vackra förpackningar.
Kineserna äter inte söta efterrätter på det vis som vi gör, det vill säga efter maten, utan föredrar att äta av dessa samtidigt med de övriga rätterna. Vissa söta rätter får man till och med in med de kalla rätterna, så till exempel stjälkar av Lotusblomman.
Kineserna har ju traditionellt inte ätit något som liknar vår glass eller tårtor, men det finns massor av intressanta sötsaker i Kina som kan vara gjorda på de mest oväntade ingredienserna. Särskilt i Kanton och Hong Kong är man bra på och många dianxin är att lika vid efterrätter. De passar därför också till en kopp té.
Kanderade sötsaker är det heller ingen brist på i Kina, såväl nötter som insekter för den som önskar.
Bollarna på bilden nedan heter tangyuan 汤圆 och är gjord på rismjöl (höljet) och sesamfrön med socker. Den går att hitta på de flesta asiatiska butiker i Sverige.
Praktiska fraser
[lista med rätter skrivna på kinesiska nedan]
你们有没有这道菜
Har ni möjligtvis den här rätten….?
我们要点这道菜
Vi skulle vilja beställa den här rätten.
请给我们一瓶啤酒，谢谢
Kan vi få et flaska öl, tack.
请给我们一瓶饮料，谢谢
Kan vi få en flaska läsk, tack.
请买单，谢谢
Kan vi få notan, tack.
Rätter
酸辣土豆丝 Suān là tǔ dòu sī - Strimlad potatis med surstark smak
麻婆豆腐 Mápódòufu - Den koppäriga kärringens tofu (med köttfärs)*
油焖大虾 Yóumèndàxiā - Stekta räkor
新疆大盘鸡，Xīnjiāng dà pán jī - Kokad kyckling med grönsaker, från Xinjiang
西芹百合 Xījínbaihé - Stekta grönsaker
饺子 Jiǎozi - Fyllda veteknyten*
烤羊腿，Kǎo yángtuí - Grillat lammben
清炒西兰花 Qīngchǎoxīlánhuā - Wokad broccoli
孜然羊肉，Zī rán yángròu - Kryddat lammkött
干煸四季豆 Gānbiansìjìdòu - Stekta bönor med vitlök
北京烤鸭 Běijīng kǎo yā - Pekinganka
京酱肉丝 Jīng jiàng ròu sī - Stekt strimlat griskött
香菇菜心 Xiānggucàixīn - Grönsaker och svamp
宫保鸡丁 Gōng bǎo jī dīng - Kyckling i små bitar med grönsaker* (stark)
家常豆腐 Jiā cháng dòufu - Hemlagad tofu*
鱼香肉丝 Yú xiāng ròu sī - Strimlat kött som doftar av fisk*
水煮鱼 Shuǐ zhǔ yú - Fisk med grönsaker i soppa (stark)
叫化鸡 Jiào huā jī - Tiggarkyckling - bakad i lergryta*
剁椒鱼头 Duò jiāo yútóu - Fiskhuvud med hackad chili*
涮羊肉 Shuàn yángròu - Lammkött
扬州干丝 Yángzhōu gān sī - Strimlad tofu
东坡肉 Dōngpō ròu - Dongpokött (saftigt sidfläsk)*
龙井虾仁 Lóng jing xiārén - Drakkällans räkor*
海南文昌鸡 Hǎinán wén chāng jī - Kyckling från Hainan
清蒸武昌鱼 Qīng zhēng wǔchāng yú - Ångad fisk
烟笋肉丝 Yān sǔn ròu sī - Stekt bambu med griskött
泡椒牛娃 Pàojiāoniúwā - Stekt groda med chili
椒盐乳鸽 - Jiāo yán rúgē - Duva med salt och peppar
重庆火锅，Chóngqìng huǒguō - Gryta från Chongqing
樟茶鸭 Zhāng chá yā - Anka (från Hunan)
罗汉气锅鸡 Luóhàn qì guō jī - Kycklingsoppa
糖醋排骨 Táng cù páigǔ - Sötsura revben
西湖醋鱼，Xīhú cù yú - Vinägerfisk*
金陵盐水鸭 Jīnlíng yán shuǐ yā - Anka från Nanjing
松子鲈鱼 Sōngzǐ lú yú - Fisk med nötter
清炖蟹粉狮子头 Qīng dùn xiè fěn shīzī tóu - Krabba och griskött i en bulle
油焖笋 Yóu mèn sǔn - Oljekokta bambuskott*
鱼香茄子 Yú xiāng qiézī - Fiskdoftande aubergine *
小鸡炖蘑菇 Xiǎojī dùn mógu - Gryta av kyckling och svamp
地三鲜 Dì sān xiān - Stekt aubergine, paprika och potatis
清蒸大闸蟹 Qīng zhēng dà zhá xiè - Krabbor
川北凉粉 Chuānběi liángfěn - Kalla nudlar (stark)
Frukost
葱油饼 Cōng yóu bǐng - Stekt brödliknande kaka
玉米烙 - Yùmí lào - Majspannkaka
南瓜饼 Nánguābǐng - Pannkaka av pumpa
叉烧包 Chāshāobāo - Vetebulle med köttfärs
粽子 Zòngzī - Knyten av klibbigt ris löv
大饼 Dàbǐng - Vetekaka
油条 Yóutiáo - Friterad vetelängd
糯米糕 Nuòmǐgāo - Mörkt, klibbigt ris
葱油饼 Cōngyóubǐng - Pannkaksliknande vetedeg
粥 Zhōu - Gröt
馒头 Mántou - Ångad vetebulle
包子 Bāozī - Vetebulle med kött eller grönsaker
馄饨 Húntun - Tunna degknyten i soppa
鸡蛋饼 Jīdànbǐng - Äggpannkaka
糍饭 Cífàn - Rulle av klibbigt ris med fyllning
牛奶 Niúnái - Mjölk
豆浆 Dòujiāng - Sojamjölk
豆腐脑 Dòufunǎo - Geleaktig tofu
Vi anstränger oss för att hålla informationen på Resoteket.se uppdaterad. Men viss fakta kan vara föråldrad och inkorrekt och vi tar inte ansvar för eventuella felaktigheter och konsekvenserna av dessa.
