Sedan urminnes tider har man druckit grönt te i Kina. Där har det gröna teet utvecklats till en kultur med en enorm variationsrikedom, ett finsmakeri och ett hantverk som vi inte ännu sett mycket av här i Västeuropa.
I Sverige och övriga Västeuropa har den engelska tekulturen, med framförallt indiska svarta tesorter, varit den dominerande. På senare tid har det även blivit vanligt med smaksatta teer där man helt enkelt blandar i olika kryddor, fruktbitar eller bärbuskblad. Men nu växer intresset allt mer för de kinesiska teerna och då i synnerhet gröna teer. Detta har mycket att göra med det ökande intresset för hälsa, då det gröna teet har många goda hälsoaspekter. Men jag vill även slå ett slag för smakupplevelserna för i Kina produceras de mest fantastiska tekvaliteter.
Te i Kina är som vin i Frankrike; en evig källa till romantik och inspiration genom sina subtila variationer av doft, färg och smak.
Grönt te är också omhuldat av poesi och ceremonier i Kina. Det används som gåva vid statsbesök, vid bröllop och högtider och är samtidigt Kinas nationaldryck som gemene man dricker flera gånger dagligen.
Samtliga tesorter (svarta, gröna, vita etc.) kommer från samma buske, Camelia Sinensis. Det finns dock variationer på hur tebusken växer i olika jordmån, klimat , på olika höjd etc. vilket också styr vilken eller vilka sorts teer man väljer att producera av en viss buske.
I stort sett är alla teer som man köper på plats i Kina mycket milda i smaken. De är sällan smaksatta, förutom jasminteet som är mycket populärt i Kina. Detta gör att tillsatser som socker, mjölk och citron inte kan rekommenderas (förutom möjligen i de svarta teerna). Teets egna subtila smaker riskerar att gå förlorade om man tillsätter andra smaker.
Till de exklusiva teerna handplockas bladen för att säkerställa t.ex. att enbart en viss storlek på blad eller bladknoppar plockas för en viss tesort. Ibland vill man t.ex. bara ha de precis nyutslagna yttersta bladen. Även rullningen av bladen under upphettning utförs för hand. Detta påverkar naturligtvis priset. De teblad som används i massproduktion och i tepåsar är maskinplockat och där sköts hela processen av maskiner. teodling
Grönt te
Vid tillverkning av grönt te hettas och torkas bladen kort efter att de plockats. Man har inte låtit bladen fermenteras och därför är bladen gröna och ser mer ut som de ursprungliga bladen på tebusken när man brygger det. Det har mycket låg koffeinhalt och anses ha en hälsosam inverkan mot hjärtsjukdomar, cancer, karies etc.
Vitt te
Vitt te är ännu mindre behandlat än grönt te. Det är därmed inte heller fermenterat och har mycket låg koffeinhalt. Ofta innehåller vitt te så kallade silver needles, lite vitludna spetsiga outslagna blad. Det är milt aningen sött och nötaktigt i smaken.
Oolong
Oolong är ett slags mellanting mellan grönt och svart te. Man har under tillverkningen låtit tebladen fermenteras till en viss del, men avbrutit processen innan teet skulle ha blivit ett svart te. Bladen är ofta stora och sitter ibland kvar på en liten kvist. Dessa har under torkningen rullats ihop till små täta knyten som vecklar ut sig när man brygger teet. Smaken är också mitt emellan grönt och svart te, dvs det är milt men ändå betydligt starkare i aromen än grönt te.
Svart te
Svart te är ett fullt fermenterat te. Det är vad vi i Europa och övriga västvärlden dricker mest. De kinesiska svarta teerna är ofta ganska milda och subtila och har en mycket ren tesmak.
Smaksatta teer
De flesta smaksatta teer som vi dricker i Västeuropa består av svart te där man tillsatt örter, blommor eller kryddor. Detta förekommer inte lika ofta i Kina. Det vanligaste smaksatta teet i Kina är jasminte och det är ett smaksatt grönt te. Det har således också låg koffeinhalt. Jasminteet har en delikat blommig smak.
För att de olika teerna bäst ska komma till sin rätt så finns det några saker man ska tänka på.
Generellt kan man säga att de gröna teerna blir beska om man låter dem dra för länge. Ofta räcker det med ca 60 sekunder för första dragningen och lite längre för de följande. Vad gäller övriga teer räcker det med 1-3 minuters dragning. Låter man teet ligga i kannan för länge så blir många teer beska. Därför rekommenderas att man använder sil, tekula eller dylikt. Så att man alltid kan lyfta bort bladen när teet dragit klart. Sen kan man värma nytt vatten, använda samma sats teblad och brygga sig en ny kopp eller kanna. (Dock ska man inte använda samma blad nästa dag eller många timmar senare, då har aromen försvunnit.)
Till grönt te, vitt te, och jasmin är ett 80-gradigt vatten optimalt. Till svart, oolong och Pu-erh bör man använda kokhett vatten. Låt dock aldrig vattnet stå och koka en längre tid utan använd det så fort det kokat upp.
Koka inte om samma vatten flera gånger utan fyll på med nytt vatten varje gång du ska värma det. Länge kokat vatten tappar syre och blir plattare i smaken. Mjukt vatten är att föredra framför hårt.
Oolongteernas blad ökar kraftigt i volym när de blötläggs, därför är det mindre lämpligt att använda t.ex. tetång eller en mindre tekula till just dessa teer. Då är det bättre att ha en silinsats eller ett så kallat tefilter av nylon i kannan. Ett alternativ är att lägga bladen direkt i ett glas och låta de vackra bladen på ligga kvar på botten och hälla på med mer hett vatten efter behov.
Te håller sig bäst i rumstemperatur eller något svalare och det ska stå torrt och mörkt. Använd kärl som är täta och inte släpper in ljus. Plastburkar kan vara olämpliga för att de kan ge en bismak till teet. Glasburk är bra för att den inte avger smak, men man måste komma ihåg att förvara burken i ett mörkt skåp. Rostfritt stål är också lämpligt material till förvaring. Tänk också på att inte ha burkar som är väldigt stora till en liten mängd te.
I Kina finns det hur många olika teer som helst. Testa själv och hitta det te som just du tycker bäst om.
Lycka till!
Charlotte Lesche, författare till boken Grönt te – Kinas gröna guld och teimportör, Grönateimporten.se
