Den kinesiska civilisationen är som bekant en av världens äldsta. Exakt hur gammal den är kan man förstås inte säga (ty när uppstår egentligen en kultur?) och därför figurerar många siffror för det. Den vanligaste är 5 000 år, men vissa hävdar att den kinesiska kulturen är mycket äldre än så, kanske dubbelt så gammal.
Homo sapiens kom till Kina för ca 60 000 år sedan och för cirka 6 000 år sedan levde människor nära dagens Xian, på den kinesiska löslandsplatån vid Gula floden. Där har man grävt ut en by från den neolitiska åldern som man kallat Banpo. Och i provinsen Zhejiang fanns för cirka 7 000 år sedan en kultur som man kallat Hemudu. Men även om dessa må vara ättlingar till dagens kineser (och kanske flera andra folkslag) - hur mycket har de gemensamt med varandra? Hur som brukar helst man säga att Kina inte var den första civilisationen, men är äldst bland alla nu existerande.
Att det har levt människor på den plats som dagens Folkrepublik omfattar i tiotusentals år är således säkert. Men kinesernas egen historieskrivning tar sin utgångspunkt i Xia-dynastin, vars existens det dock inte finns mycket bevis för och vissa forskare därför helst inte vill ta med i kronologin. Mer ense är man angående Shang-dynastin, som frodades i provinsen Henan omkring år 1 600 före Kristus. Shang-folket smidde brons, offrade människor och skrev bildtecken på ben och skal. Dessa orakelbenstecken är ursprunget till dagens teckensystem.
Shang-dynastins efterföljare skall ha varit Zhou, som existerade cirka 1045 - 256 före Kristus. Detta var också tiden då sedermera inflytelserika kinesiska filosofer som Konfucius, Mencius Laozi (daoismen), Sunzi och flera av de kinesiska klassiska skrifterna skrevs.
Konfucius förfärades över all osämja och de krig som ständigt rasade mellan olika stater och lycklig må han således ha blivit när dessa enades av staten Qin år 221. Det är förmodligen från ordet Qin som vårt ord Kina stammar, men kineserna kallar själva sitt rike för Zhonggou, bokstavligen: Mittens rike eller kanske Länderna i mitten, eftersom det kinesiska ordet varken har plural eller singular och de stater som enades såg sig själva som ett centrum.
Under Qin-dynastin standardiserades mynt, lagar och vägar, samt längd- och myntmått. Bevattningskanalerna byggdes ut och överhuvud förbättrades infrastrukturen. Man började också bygga en mur i norr för att skydda sig mot angripare och inrättade ett kejsardöme. Kinas förste kejsare kallade sig Qin Shihuangdi och var en grym man om vilken vi har en separat artikel. Han byggde bland annat en stor grav åt sig själv full av terrakottakrigare.
Qin-dynastin blev inte gammal på tronen och efter några års krigande tog ätten Han makten. Det var 221 före Kristus och Han skulle sitta kvar – med vissa avbrott – ända fram till 220 efter Kristus. Det är Han-dynastin som fått ge namn åt den i dagens Kina helt dominerande (92%) befolkningsgruppen Han.
På Han-dynastin följer en tid i Kinas historia som kallas Tre konungadömen och som är välkänd inte minst därför att en av de 4 kinesiska klassiska prosaberättelserna kallas ”Romanen om de tre kungadömena” (eller "Tre riken") och handlar om just denna tid. Det finns även en film baserad på denna bok (se trailer längst nedan).
Kinas historia kan berättas på många olika sätt, och ett av dem är att fokusera på olika kejsardynastiers uppgång och fall. Många historieböcker är skriva på det viset och det blir ofta en tråkig läsning. Vi har nöjt oss med att infoga en dynastilängd (längst nedan) och kommer bara att nämna några olika dynastier med fokus på sociala förändringar under dessa.
Viktigt att komma ihåg när man läser om Kinas historia är att:
- Kina har inte alltid haft de gränser landet har idag.
- Makten i Kina har ofta innehafts av andra än ursprungliga kineser.
Nedanstående bild visar hur Kinas gränser sett ut under några olika dynastier.
(Denna bild är inte skapad av Kinaportalen, utan utgiven under GNU-licens)
Under århundraden, ja kanske årtusenden hade stater eller kungadömen i området legat i krig mot varandra. När man väl lyckades ena några av dessa riken under en kejsare och bilda riket Kina så måste man likväl fortsätta att skydda sig mot yttre fiender. Och trots att erfarenheten av krigsföring var lång och man hade tämligen avancerade vapen och idéer kring detta, såsom Sunzis skrift "Krigskonsten", så dröjde det inte länge innan delar av riket invaderades av Hunner. År 311 intog dessa norra Kina, bland annat staden Luoyang.
Då ännu heller inte de södra delarna av det vi idag kallar Kina införlivats i riket var detta alltså inte särdeles stort. Det var först under Sui-dynastin år 589 erövrade de södra delarna, runtom Yangtse-floden. Ett område som var olikt de nordliga delarna både till terräng och till kultur. Men Sui lyckades både med detta och med att bygga en stor kanal som band ihop Gula floden i norr med staden Hangzhou på den sydöstra kusten.
Under Sui utvecklas ett system för att utbilda och tillsätta ämbetsmän och som bidragit starkt till det kinesiska samhället karaktäristika. Under den följande epoken, Tang, åstadkommer man också en lagbok som dessutom exporterats till andra asiatiska länder, bland dem Vietnam. Redan innan Sui hade även buddhismen etablerat sig till Kina från Indien och under Tang blev den åskådningen t.o.m starkare än daoismen. Tang har i övrigt gått till historien som en tid av god ekonomi och då den bästa konsten frodades. Tang-dikter är ett begrepp i Kina och kan reciteras av många kineser än idag. Blomstrade gjorde också den internationella handeln, inte minst med de arabiska rikena, samt övriga Asien.
Kina var i jämförelse med andra civilisationer tidigt välutvecklat på många sätt. Redan under Han-tiden kunde man till exempel smida stål, framställa papper och hade uppfunnit skottkärran. Senare administrativa innovationer har just nämnts, tryckkonsten behärskade man redan under 600-talet och denna förfinades snabbt under de kommande seklen, bland annat kunde man långt för Guthenberg använda rörliga typer.
Under Song-dynastin utvecklades såväl jordbruk som handel ännu mer och man började använda tryckta papperspengar (mynt hade funnits sedan länge). Kompassen och avancerade krutvapen hörde också till uppfinningarna i riket. Med de förbättrade villkoren ökade befolkningen och uppgick vid början av det andra millenniet till 100 miljoner. Det fanns storstäder i Kina redan på den tiden.
I mitten av 1200-talet invaderas Kina av mongolerna under ledning av Djingis khan och hans efterföljare Kublai khan etablerade den ”kinesiska” Yuan-dynastin, 1271. Han fick besök ända från Italien, nämligen av Marco Polo. Mongolerna blev emellertid inte långvariga på tronen utan 1368 stiftades Ming-dynastin, som bland annat fått ge namn åt det berömda Ming-porslinet. Men det var inte endast den konsten som utvecklades utan under Ming skrevs även flera klassiska romaner, såsom ovan nämnda ”Tre kungadömen” samt ”Resan till Västern” och ”Berättelser från träskmarkerna” (de två senare har översatts till svenska).
Under Ming ökar kontakterna med omvärlden, inte minst Europa (portugiserna var ju aktiva världsomseglare under denna tid). Med ökade relationer kom nya grödor och detta tillsammans med fredstider ledde till en explosion i befolkningsutvecklingen, snart var man över 200 miljoner.
Den sista av Kinas dynastier var inte kinesisk. Qing, som efterträdde Ming år 1664, var en ätt av manchurer. Under Qing expanderade Kina till att även inkludera Tibet (som dock behöll en viss självständighet). Men riket koloniserades också, under 1800-talet, av utländska makter. Runt 1840 utkämpades det så kallade Opiumkriget med England och stora delar av landets styckades upp av delades mellan det landet och andra ockupanter som Tyskland, Japan och Ryssland. Kina plågades också av inre splittringar och strider och 1912 avgår den siste kejsaren – Kina blir en republik.
Men kolonisatörerna förblev, och striderna inom landet fortsatte, nu främst mellan kommunister under ledning av Mao Zedong och nationalister under ledning av Chiang Kai-shek. Under 1930-taler gör dessa enad front mot japanerna men när japanerna gett sig av fortsätter striderna till dess att nationalisterna flyr till Taiwan och Mao utropar Folkrepubliken 1 Oktober 1949.
Kina kunde därmed lämna årtionden av krig bakom sig. De första åren blev också ganska lugna, åtminstone för de stora massorna. Men för människor som ägde produktionsmedel eller jord, hade mycket pengar och ”fel” åsikter blev det snarare mer oroligt. Kommunistpartiet igångsatte nämligen en enorm samhällsomvandling med kollektivisering av ägandet. Dessutom anordnade man politiska utrensningskampanjer.
Runt 1960 rådde svält till följd av oförnuftiga beslut såsom att genomföra industrialiseringar i massiv skala (till det hörde kampanjen Det stora språnget), dessutom hade man otur med skörden. Tiotals miljoner människor beräknas ha svultit ihjäl. När ekonomin åter stabiliserades startades 1966 den famösa kulturrevolutionen, som åter skapade kaos och död. Först efter att Mao Zedong avlidit 1976 kunde landet återgå till någon slags ordning och efter att Deng XiaoPing tagit makten omkring 1978 påbörjades det ekonomiska reformarbete som lett fram till dagens kapitalistiska samhälle, styrt av ett auktoritärt parti som kallar sig kommunistiskt.
(avvikelser från andra kronologier kan förekomma)
Xia ca 2 000 - 1 500 f.Kr.
Shang ca 1 500 - 1 000 f.Kr.
Zhou ca 1 000 - 221 f.Kr.
Västra Zhou ca 1 000 - 700 f.Kr.
Östra Zhou ca 770 - 221 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770 - 476 f.Kr.
Stridande staternas period 475 - 221 f.Kr.
Qin 221 - 206 f.Kr.
Han 206 f.Kr. - 8 e.Kr.
Västra Han 206 f.Kr. - 8 e.Kr.
Wang Mang perioden 8 - 23 e.Kr.
Östra Han 25 - 220
Tre Konungariken
Wei 220 - 265
Shu 221 - 263
Wu 222 - 280
Jin 265 - 420
Västra Jin 265 - 316
Östra Jin 317 - 420
Södra dynastierna 420 - 589
Song 420 - 479
Qi 479 - 502
Liang 502 - 557
Chen 557 - 589
Norra dynastierna 386 - 581
Norra Wei 386 - 534
Östra Wei 534 - 550
Västra Wei 535 557
Norra Qi 550 - 577
Norra Zhou 577 - 581
Sui 581 - 618
Tang 618 - 907
Fem dynastier och tio konugariken 907 - 960
Song 960 - 1279
Norra Song 960 - 1127
Södra Song 1127 - 1279
Liao 907 - 1125
Jin 1115 - 1234
Yuan 1279 - 1368
Ming 1368 - 1644
Qing 1644 - 1911
Not om historieskrivning
En svårighet med att fastställa en kulturs historia, om man bortser från frågan om kontinuiteten, är att det finns få lämningar från antika tider. Det finns ytterst få texter (det fanns ju knappt något skriftspråk!) och de reliker i form av kärl, hus, gravar, statyer, vapen som finns talar ju inte ett lika klart språk.
Men det har varit till de kinesiska arkeologernas fördel att det kinesiska skriftspråket inte varit fonetiskt baserat. Det har alltså inte baserats på bokstavsljud, utan uppstod som bilder vilket sedermera blev tecken. Få av de tecken som används idag har ett självklart bildligt förflutet, men man kan ändå ofta spåra dess utseende och betydelser genom århundradena. Således är det betydligt lättare för historiker att läsa antika kinesiska texter än det är för oss att läsa gamla svenska dokument. Vissa tror att det kinesiska skriftspråket har en historia på omkring 4000 år, tyvärr skrev man på den tiden på material som inte överlevt.
