En särgen kinesisk konstart som det finns många former av, varav den berömda Peking-operan endast är en. Läs om musiken, maskerna och akrobatiken.
Den kinesiska operan är en gammal konstart. Redan på 200-talet f.Kr. fanns det människor som försörjde sig som opera-skådespelare. Sin fulländning sägs operan ha fått under Song-dynastin.
De flesta västerlänningar förknippar kinesisk opera med det som kallas Peking-opera, vilket också är namnet för en slags opera i Kina. Men det finns många fler. Till exempel tibetansk opera, som är ca 1300 år gammal.
Lokala operor sjungs ofta på den lokala dialekten och de kan skilja sig åt vad gäller utförande, sång, kläder, etc. Lokala varianter har funnit så länge operan har funnit i Kina men under Ming-dynastin blev skillnaderna mellan dem större.
På 1500-talet skapades Kunqun-operan (från Suzhou), som också var den viktigaste formen i flera århundraden, på grund av att den favoriserades av den härskande eliten. I dess utövande användes sträng- och blåsinstrument.
Vissa operor innehåller akrobatiska scener som kräver stor färdighet. Andra är väldigt stillsamma och skådespelarna rör sig knappast utan spelar instrument och berättar.
Under kulturrevolutionen (1966-76) förbjöds många pjäser inom operan. Och efter att reformerna initierats har operan haft svårt att konkurrera med popmusik från Hong Kong, Taiwan och väst.
Men i Kina finns idag en TV-kanal som sänder opera praktiskt dygnet runt.
Pekingoperan
Under 1800-talet fick Peking-operan en starkare ställning, men den har många element av den gamla Kunqun-operan. Många av temana i Peking-operan har hämtats från gamla sagor och legender, och vid utövandet blandas olika konstuttryck: sång, tal, akrobatik, pantomim.
Instrumenten som spelas är kinesiska: erhu, huqin, shen, pipa, ban och suona.
De kvinnliga rollerna i Peking-operan brukar spelas av män, och de är målade med rött och vitt i ansiktet. Färgerna skall vara mjuka. När skådespelarna sjunger låter det som om de gnäller, ja som en skrikande katt (just det ljud som många västerlänningar helt identifierar med kinesisk opera, trots att lokala varianter kan låta helt annorlunda).
Maskerna är mycket viktiga i Peking-operan och symboliserar olika karaktärer, såsom kung, krigare, byråkrat eller clown. Dräkterna är vackert utsmyckade, men knappast en verklig avbild av vad folk bar. Kinesisk opera är mycket teatralisk.
Färgerna som maskerna är målade i fungerar som kännetecken.
Rött symboliserar lojal, modig, kurage.
Svart symboliserar snäll, kraftig och tuff.
Blått symboliserar vild, rädd, arrogant
Orange och grått symboliserar ålderdom.
Gudar har gyllene masker.
Vi anstränger oss för att hålla informationen på Resoteket.se uppdaterad. Men viss fakta kan vara föråldrad och inkorrekt och vi tar inte ansvar för eventuella felaktigheter och konsekvenserna av dessa.
