Tibet

Den heliga staden Lhasa är hjärtat och själen av Tibet och med sina 3 700 meter över havsytan gör det den till en utav världens högsta städer. Större delen av Lhasa faktiskt ser ur som vilken Kinesisk stad som helst, men i Barkhor, som är den ursprungliga delen av Lhasa, visar sig det mer traditionella Tibet.

Varje dag samlas tusentals Tibetaner utanför Jokhang-templet. Vissa har vallfärdats tusentals mil för att komma fram och få se detta heliga tempel. De flesta av Tibetanerna här är besökare från ofta från avlägsna platser i eller utanför Tibet.

Sevärdheter i Lhasa:

Potala palatset: Det nuvarande palatset Bygges år 1645 och tog mer än 50 år att bygga. Det var än gång säte för Tibets regering. Med mer än 1 000 rum och 13 våningar så är detta Lhasas mest imponerade sevärdhet. Det vita palatset (östra delen) användes som bostad medan det röda palatset (den centrala byggnaden) användes för religiösa aktiviteter. Inuti palatset finner du även de storslagna gravarna av Dalai lamas som alla är gjorda av äkta guld.

Taket av palatset ger fantastiska vyer på Lhasa och omgivningarna, är värt de extra som det kostar.

Barkhor: Det ursprungliga Lhasa. Det är enkelt att spendera en hel dag bara genom att sitta utanför Jokhang-templet där pilgrimer upprepar sin mantra, eller gå runt omkring i de små gränderna. Runt om koran finns också en gatumarknad där det säljs olika Tibetanska produkter.

Jokhang Templet: Byggd på 700 talet för gåvorna som skulle ges av de två prinsessorna från Nepal och China för deras framtida man, Kung Songten Gampo. Man kallar det Tibets mest heliga tempel och hit har pilgrimer kommit i århundraden.

Norbulingka: Ligger ca 3 km syd om Potala-palatset. och var sommarpalats för Dalai lama.

Den sjunde Dalai laman påbörjade bygget 1755, sedan har varje Dalai byggt på sina egna delar.

Drepung: Byggd på 1416  av läroljungen Tsong Khapa och var på den tiden det största klostret i världen. 1959 fanns här mer än 9 000 munkar, men under kulturrevolutionen var många av munkarna tvungna att flytta. Idag bor här ca 700 munkar kvar. Det bästa sättet se klostret är att följa en av de många pilgrimerna.

Sera: Byggdes år 1417 av en läroljunge till Tsong Khapa. På den tiden var Sera det största klostret för kringflackande munkar, speciellt mongolmunkar. Från början fanns här mer än 6000 munkar, men idag bor här ca 600. Här äger varje dag rum en debatt mellan de olika munkarna, den ena leder debatten medan den andra ska klappa handen eller stampa med foten för att svara ja eller nej, alla frågor ska kunna besvaras med ja eller nej.

Nam-Tso sjön: Ligger ca 190 km norr om Lhasa. Till norr om den heliga turkosa sjön finns Tangula bergskedjan och till sydost Nyebchen Tanglha-toppen på 7111 meter. Helt fantastiskt vackert. De finns boende och även kampingmöjligheter. Sjön ligger 1100 m högre en Lhasa så du bör ha varit i Lhasa mint 5 dagar i Lhasa innan du tar dig hit.

The friendship Highway: Den 920 km långa vägen som förbinder Lhasa med Katmandu är känd som The friendship highway, Det är en spektakulär resa genom Himalayas hösta berg och Tibitanska byar. Den högsta punkten är Gyatso la pass (5220m). Resan från Lhasa till Katmandu tar ca 5 till 7 dagar med jeep.

Yam drok sjön: På vägen mellan Lhasa och Gyantse, om du åker den gamla vägen så finns den fantastiskt vackra turkosa sjön Yam drok sjön, 4 480 meter över havet. För att åka längst sjön så måste ni åka på den gamla vägen, om ni väljer att åka den nya vägen kommer ni inte att få åka längst sjön utan först upp på Kamba la-passet, och sedan ner igen till den nya vägen.

Gyantse: Den fjärde största staden i Tibet på 3 950 meter. När du väl kommer fram så bli du säkert besviken över den själlösa kinesiska delen av Gyantse, det finns dock en autentisk Tibetansk del inte lång ifrån och där kan man verkligen få känslan av hur det var att leva i Tibet förut. Den delen har mer bykänsla en stadskänsla.

Shigatse

Shigatse är den andra största staden i Tibet som ligger på 3 900 meter och som länge slagits med Lhasa om den politiska makten. Shigatse har varit säte för Panchen Lamas som är den näst höst uppsatte efter Dalai lama.

I Shigatse finner du bland annat Tashilhunpo-klostret som är säte Panchen Lamas och byggt 1447 . Det var en gång i tiden hem för över 4000 munkar, i dagsläget bor ca 600 munkar kvar. Klostret har en yta på ca 300.000 kvm och världens största Buddhist staty (ca 27 m hög).

Klimatet i Tibet

Från juni till September är dagarna varma, soliga och torra, men temperaturen går ned snabbt på kvällen. Man ser inte så mycket regnfall som i övriga delarna av Kina. På vintern kan temperaturen gå ned till -20 i Lhasa. På sommaren kan den nå 38 grader på dagen för att sedan gå ned till 15 på kvällen. Bästa säsongen är vår och höst.

Tillstånd

Det vanligaste tillståndet som krävs för att man skall få åka till Tibet kallas TTB (Tibet Tourism Bureau Permit) och med det kan du åka till Lhasa, för platser utanför Lhasa krävs ATP (Aliens Travel Permit). De nuvarande reglerna säger att alla utlänningar som kommer till Tibet måste vara en del i en grupp för att kunna få ett TTB.

Transport

Inga utlänningar får åka bussar i Tibet annat än i städerna, den enda lagliga vägen att ta sig runt i Tibet är med Jeep eller medels cykel, om man har tillstånd.

1 maj 2006 var den totalt 1 956 km långa järnvägen med destination Lhasa färdig. Tågen avgår från Beijing, Shanghai, Guangzhou, Chengdu, Chongqing, Xining and Lanzhou.

Altitudsjuka

uppstår om man klättar för snabbt i altitud utan att vila, ofta uppstår den från höjder över 2700m. Symptomen visar sig från 24 till 48 timmar efter man har kommit fram, huvudvärk, dåsighet, eller ingen aptit är några av symptomena.

OBS

Var försiktig med att diskutera politik eller andra känsliga ämnen med en tibetan då de kan få mycket långa fängelse straff för det.

Det som nu kallas Tibet – eller: ”Den autonoma regionen Tibet” – har en mycket lång egen historia, förbunden med men också skild från den kinesiska, eller Han-kinesiska (”Han” är dominanta befolkningsgruppen i Kina). Området är också centrum för en kultur och ett språk: tibetanska.

Mänskligt liv har funnits i regionen Tibet i tusentals år – man tror att dess första bofasta invånare hörde till en stam som kallas Qiang – men ett land formades första gången på 600-talet e.Kr.

Landets första kung hette Songtsen Gampo och han såg till att importera buddhismen samt tekniskt kunnande, te och silke till landet, bland annat. Den tibetanska buddhismen är idag världsberömd och den har sitt ursprung i mahayanabuddhismen.

Landets historia har inte varit så fredlig och fridfull som man kan få intrycket av när man ser den leenden nutida laman Dalai, utan kungahusen i Tibet har ofta kämpat mot såväl yttre som inre fiender genom århundraden.

Mord och krig var inga ovanligheter för de tibetanska buddhisterna, och till de främsta yttre fienderna hörde manchurer, mongoler, kineser och turkättade folk (Mongoliet och Manchuriet var egna länder men manchurer och mongoler har också erövrat och styrt Kina i många århundraden sammanlagt). Tibet blev en del av Kina år 1254, då båda områdena styrdes av mongolen Kublai Khan, och har sedan dess varit en del av Mittens rike, med mer eller mindre självständighet.

Åren kring sekelskiftet 1900 var Tibet ett brittiskt protektorat. 1911 avsattes kejsaren i Peking och det är omtvistat vem som styrde och hade rätten till landet de kommande årtiondena.

1951 vandrade soldater tillhörande den kinesiska militärmakten – Folkets Befrielsearmé – in över Tibets gränser. Enligt Kina var Tibet även innan denna ”befrielse” redan en del av Kina. Men då landet hade varit ockuperat av utländska makter och satt i inbördeskris hade man inte resurser att administrera regionen. När kineserna kom för att ta över styret igen rådde feodala traditioner, slaveri och prästvälde i området.

Åren omedelbart därefter var relationen mellan Dalai Lama  och Mao Zedong tämligen goda, men 1959 flydde Laman till  Indien av rädsla för att bli mördad av kommunisterna.

1965 blev Tibet en ”autonom region” i Mittens rike, men det område som går under detta namn är mindre än det ursprungliga Tibet som också inbegrep provinserna Qinghai och (delar av) Sichuan.

En fråga till med Marcus Haraldsson angående upploppen i Lhasa i April 2008.

Haraldsson är fotograf, journalist, Kina-kännare och författare till boken ”En linje genom Kina”.

Fråga: "De senaste veckorna har utspelats fysiska och verbala strider på flera fronter.Kinesisk polis har slagits med civila människor - bland dem munkar - i Lhasa. Hus har brunnit, människor har dött och folk har arresterats. Det är otroligt svårt att veta vad som skett i detalj eftersom det finns stora insatser för de inblandade parterna och dörren har stängts förutomstående.Den verbala striden har haft tre huvudsakliga aktörer: kinesisk press och myndighet; pro-tibetanska organisationer (inkl. personer i Lhasa); och vad man mycket generellt kan beteckna som "västerländsk media".Kineserna hävdar att "den separatistiska Dalai Lama-klicken" har legat bakom oroligheterna. Dalai Lama själv har utsetts till syndabock. Västerländsk media har anklagats av Kina för att ge en fullständigt förvrängd bild av vad som händer. Kina har å sin sida anklagats för att bruka orättmätigt våld, åsidosätta press- och yttrandefriheter och överhuvud förtrycka tibetaner.

För människor med lite kunskap om såväl Kina som Tibet och deras historia kan det vara svårt att överhuvudtaget förstå vad som händer. I värsta fall får man en mycket enkel bild av att "den store, stygge [Kina] angriper den lille, fredlige [Tibet]".

Du som har vistats en del i dessa delar av Kina och känner tibetaner, har du tidigare fått en känsla av att det bland dem finns agg och missnöje mot den kinesiska staten? Om så är fallet, vad tror du är bakgrunden till det?"

Svar: "Bra genomgång av läget! Som med allt i Kina så finns en stor mängd olika ståndpunkter och åsikter och det är mycket svårt att hitta en enda sanning. Men, jag måste generallt säga att missnöjet och ibland hatet mot Kina bland tibetaner i Tibet är oerhört djupt förankrat.

Detta har dels att göra med tibetanernas ekonomiska, demografiska och politiska marginalisering men kanske framförallt men vad som ofta kallas han-chauvinism. I synnerhet tillfälligt inresta Kineser från Kinas lågland beter sig ofta oerhört föraktfullt mot tibetaner och trakasserar ständigt i det lilla. Små gliringar, kommentarer om att tibetanerna pratar dålig kinesiska, att de borde gömma sig i bergen, att de bara ska hålla käft eftersom de är primitiva o.s.v. o.s.v.

I kombination med officiella policier där tibetaner som aktivt utövar sin kultur och religion systematiskt motarbetas skapas en mycket stor distans och ofta hat mellan tibetaner och kineser och även ett komplicerat förhållande till övriga folkgrupper, inklusive många huimuslimer, i Tibet.

Vad denna rasism i sin tur beror på är naturligtvis ännu svårare att reda ut. Tibet har ju en mycket lång och stolt nationell tradition som gammalt imperium, mäktigtkrigarland o.s.v. Och man hör ofta tibetaner, som kan sin historia, hänvisa till de gamla kungarna som besegrade Kina i flera krig för över 1000 år sen.

Jag uppfattar också att många kineser ser att tibetanerna är otacksamma och oförstående, stingsliga och omedvetna om sitt eget bästa när de protesterar. Kineserna menar i regel att de ger en reell hjälp till Tibet som fått denna del av Kina att blomstra ekonomiskt på ett aldrig tidigare skådat sätt. Vilket inte heller är fel. Kina har gjort mycket ekonomiskt lyckat för Tibet, även om hälsa och sjukvård är kroniskt underutvecklat, och situationen där går inte att jämföra med den totala fattigdomen i exempelvis Mongoliet som hade en liknande ekonomisk och politisk ställning som Tibet i mitten av förra århundradet.

Dock är välståndet, i synnerhet i städerna, villkorat till de tibetaner som säger nej till sin egen kultur. Ska man lyckas i det kinesiska samhället krävs,förenklat uttryckt, att man tar avstånd från sitt språk, sin religion och sina traditioner och Dalai lama. Tar man detta avstånd har man reell möjlighet att få ett bättre liv än sina föräldrar. Situationen är dock mycket komplicerad och kräver en mycket lång utläggning för att förklaras i detalj.

Några av de bästa böckerna på området, dessutom föredömligt lättillgängliga, är i min åsikt Melvyn C Goldsteins "The Dragon in the land of Snows" och Patrick Frenchs bok "Tibet, Tibet; A personal history of a lost land". Båda vrider på perspektiven och visar tydligt att det verkligen inte finns en sanning i dessa frågor."

NOT: Han-kineser kallas de kineser som inte tillhör en etnisk minoritet, de utgör ca 92% av befolkningen. Det finns 56 etniska minoritetsgrupper i Kina."

Enligt den tibetanska buddhismen är Dalai Lama landets, folkets och kulturens andlige ledare. Dalai Lama bor emellertid inte längre i Tibet, som ju tillhör Kina, utan i Dharamsala i Indien, där den tibetanska exilregeringen håller till. Han är emellertid ofta på resande fot och håller möten och föreläsningar runtom i världen. Han håller också undervisning om Buddhismen.

Den buddhistiske munken Dalai Lama torde vara en av världens mest kända personerna. Han sägs ha en stor personlig karisma, ett ödmjukt sinne och lätt för att umgås med alla slags människor. Han spenderar mycket tid på att meditera och sprida buddhismens budskap i världen. Dalai Lama för en kamp för ett ”fritt Tibet”, även om han säger sig kunna nöja sig med en viss grad av autonomi. Han är pacifist. Det sägs också att Dalai Lama har en förkärlek för Apple datorer.

Dalai Lama är egentligen inte namnet på en person, utan på en social position, en manifestation och en religiös figur. Den nuvarande Dalai Laman, den fjortonde, föddes 1935 i Tibet (som då var tämligen självständigt gentemot Kina, som var svag efter år av krig) och döptes till Lhamo Dhondup. Vid 2 år ålder bekräftades han som en reinkarnation av den 13:e Dalai Laman och en manifestation av Avalokiteshvara (även Chenrezig) - medlidandets Bodhisattva. Han utbildades i Tibet (framförallt inom humanistiskt-konstnärliga ämnen) och avlade examen vid 23 års ålder.

Direkt efter den kommunistiska revolutionen i Kina 1949 var relationen till Peking ganska bra och Dalai Lama accepterades som andlig ledare. Men efter att ett tibetanskt uppror slagits ner kraftigt av kommunisterna 1959 så kände sig Dalai Lama att nödgad att fly. Han har sedan dess inte satt fin fot i Lhasa.

Dalai Lama har skrivit flera dussin böcker, du hittar dem på hans hemsida.

Det är förstås omtvistat att säga att Dalai Lama är kines eftersom han inte identifierar sig Han-kineserna och hanhar bott största delen av sitt liv Indie. Tibet har emellertid tillhört Kina största delen av de senaste 700 åren och gör så även idag.