Ett drömlikt landskap av berg, dalar och vatten i en av de provinser som i minsta grad ryckts med i den ekonomiska utveckling som lämnar få saker som de varit.
Vid inflygningen mot Guilin (桂林) ser man varifrån de kinesiska landskapsmålarna hämtat sin inspiration. Känner man inte till de mjuka sockertopparna runt Guilin skulle man lätt kunna tro att det som landskapsmålarna skapat är naivistiskt. Faktum är att landskapet verkligen ser ut så här.
För många miljoner år sedan låg landskapet under vattnet och mängder med små havsdjur lämnade efter sig kalkrika skal och skelett i djupa avlagringar. Avlagringarna packades och hårdnande till sten som sedan lyftes upp och eroderades av vattnet. Vatten sipprade genom sprickor i den lösliga kalkstenen och blev det landskap vi ser idag. Kvar finns fantastiska klippformationer och grottor med stalaktiter, stalagmiter och stenkolumner.
I dalarna mellan kalkstenstopparna går bönderna med stråhattar på huvudet och plogar fälten med hjälp av sina vattenbufflar. Kulturlandskapet ger en indikation om en svunnen tid i Kina. Idag utgör det ett av de mest populära turistmålen i Kina.
Guilin ligger i provinsen (eller självstyrande område, som det egentligen kallas), Guangxi (广西). Namnet lyder i översättning "osmanthus-skogen" och får sitt namn från en speciell typ av kassia. Från den här kassian gör man ett delikat blomstervin. Kommer man på sensommaren och hösten doftar det sött om dessa blommor i hela området (en särskild variant av blomman betingar ett pris på 4000 USD per kg.)
Guanxi-provinsen är en av de fattigaste i Kina - men en av de rikaste på natur.
Hela Guilin genomgick en stadsförnyelse runt millenieskiftet och på hösten 2002 var det hela klart. Guilin strålar numer av neon. Befrielsebron lyser blått fram till klockan 23.00. På berget på andra sidan Li floden skiner kinesiska paviljonger upp i nattmörkret och i de utbyggda sjösystemet står två underbara upplysta moderna pagoder. Pagoderna fyller ingen som helst religiös funktion utan står där för att piffa upp halvmiljonersstaden Guilin.
Tar man en båt för att se sjösystemet by night får man även uppleva dansande fontäner.
Guilins huvudstråk heter Zhong Shan-gatan (varje kinesisk stad har för övrigt en gata med det namnet) och varje kväll ställer man upp en nattmarknad här.
Guilin har också en trevlig gågata full med restauranger och kafeér. Den går parallellt med torget och Zhong Shan-gatan.
För många är dock Guilin inget annat än utgångspunkten för att göra den legendariska resan på floden Li. En Tang poet beskrev Li floden som ”ett grönt sidenband som ringlar sig igenom ett landskap av turkosa hårnåla av jade”. Man ser platser som: Fladdermöss-kullen, två fladdermöss som uttrycker lyckoönskningar till turister, Nio hästars klippa och när man ankommer Yangshou (där de flesta avslutar resan), Drakhuvudet.
Under färden finner man även motivet på 20 yuans sedeln.
Har man tur ser man en del mellanskarvar på bambuflottar i floden. Med hjälp av dessa fåglar har bönderna i området idkat fiske i århundraden. De binder ett snöre runt fågelns och skickar sedan ner den i vattnet för att fånga fiskar med näbben. Snöret gör att de inte kan svälja fisken.
Näringen är dock numer på utdöende och bönderna finns där i floden med sina fåglar, främst för att få dricks av turisterna vid fotografering.
Yangshou (阳朔) var säkert en gång en väldigt pittoresk liten by men numer har Yangshou förvandlats till en gigantisk marknad med gästhus som slåss om att servera budgetturisterna bananpankakor och kaffe.
Många backpackers tar en paus från Kina i Yangshou som beviseligen ligger mycket vackert. Härifrån kan man sedan fortsätta att utforska Guangxi-provinsen med dess risterrasser och minoritetsbyar. Guangxi bebos av ett flertal minoriteter. Kinas största minoritetsgrupp, zhuang, är de som är talrikast i provinsen (fler än de etniska Han-kineserna). Därför anses även Guangxi vara en autonom region.
Det är tryggt och säkert i området men se upp för ficktjuvar och konstskojare som vill lura med turister till sina kamraters affärer.
