Mosteiro dos Jerónimos är Lissabons största turistattraktion och tillika en symbol för Portugals storhetstid, upptäckartiden.
Det arkitektiskt magnifika klostret byggdes såväl med, som genom de skatter de långväga och framgångsrika resorna hade fört med sig. Här är också Vasco da Gama själv begraven.
Natten innan Vasco da Gama och hans män gav sig av på sin historiska resa mot Indien 1497 spenderade de natten i bön vid det eremitaget som Henry Sjöfararen hade låtit bygga år 1450. När upptäcktsfararna kom tillbaka från sin lyckosamma resa lät kung Manuel I bygga kyrkan för att minnas och tacka för den framgång som Vasco da Gamas resa hade haft.
Kyrkbygget uppfördes på samma plats som eremitaget låg i stadsdelen Belém (förkortning av Betlehem). Bygget satte igång 1502, stod färdigt drygt ett sekel senare och finansierades med hjälp av de skatter som den lyckade upptäcktsfärden hade fört med sig genom handeln med kryddor.
Kyrkan är byggd i Pedra Lioz, en lokal guldfärgad mineral och den särpräglade designen stod arkitekten Diogo de Boitaca för. Den Manuelska stilen (uppkallad efter kungen) var starkt präglad av tidsandan i Portugal såsom det begav sig i början av 1500-talet. Stilen kombinerar flamboyant gotiska och moriska influenser med renässans och karaktäriseras av ornament med marina inslag, asymmetri och representativa skatter från de upptäcktsresor som gjordes.
Mosteiro dos Jerónimos räknas av många som världens bästa exempel på Manuelsk arkitektur och klostret är rikt smyckat med utsirade spröjsverk, vackra valvbågar och graciösa pelare. Fasaden är över 300 meter lång och den ornamenterade huvudentrén är ett imponerande 32 meter högt verk med flera inhuggna stenfigurer, bland annat av Henry Sjöfararen.
Efter att klostret byggts färdigt gavs det till St. Jeromes orden, en katolsk kommunitet som betonar ett stilla och balanserat liv med fokus på arbete, bön och generositet. Religiöst och politiskt passade orden kungen bra - Manuel I var imponerad av deras kontemplativa spiritualitet samt den status de hade i Spanien. Orden var mäktig och den intellektuella inflytande som munkarna hade var stor.
Villkoret var att kungen och hans kungahus (Avis) skulle få bli begraven i klostret och att munkarna varje dag skulle fira mässa där man särskilt bad för Henry Sjöfararen, Manuel I och hans efterkommande i evighet. Munkarna skulle också erbjuda bikt och spirituellt stöd åt de sjömän och upptäcktsresande som reste ut från stranden vid Belém. Munkarna höll sitt ord och förutom kungahuset vilar här själva Vasco da Gama samt Portugals stora poeter Fernando Pessoa och Luís de Camões.
Klostret tog ingen större skada av den stora jordbävningen som år 1755 förstörde mycket av Lissabon, men förföll nästan helt efter att en liberal regering tillsattes under den konstitutionella monarkin 1833. Regeringen förbjöd då alla religiösa ordnar i Portugal och alla kloster blev statliga egendomar. Sedan dess har Mosteiro dos Jerónimos genomgått stora renoveringar och fram till 1940 användes byggnaden som skola.
I en av sidoflyglarna finns idag ett Marinmuseum och ett arkeologiskt museum att besöka. Värt att notera vid ett besök är även de till synes bräckliga pelarna inne i Santa Marias kyrka, vattenkastaren formad som en gräshoppa som ser ut över borggården eller utsikten från Belémtornet som tidigare varit försvarsverk, fängelse och telegrafstation. Om man vill man uppleva kyrkan på ett mer spektakulärt sett kan man även hyra den för bröllop.
Mosteiro dos Jerónimos står tillsammans med det närliggande tornet i Belém sedan 1983 som nummer 263 på UNESCO:s Världsarvslista, med motiveringen att klostret ”exemplifierar Portugisisk konst när den är som bäst” och ”är ett minne av de stora maritima upptäckterna som lade grunden för den moderna världen.”
