Bangkok

Bangkok heter egentligen Krunthep, "änglarnas stad", och har världens längsta ortsnamn:

Krung Thep Mahanakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Piman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit.

Det hela betyder ungefär följande:
”Änglarnas stad, den stora fantastiska staden, staden där Smaragdbuddhan residerar, Indras ointagliga stad, den stora huvudstaden som belönats med nio dyrbara juveler, den lyckliga staden med ett överdådigt kungapalats som avbildar den himmelska världen där den reinkarnerade guden styr, en stad given av Indra och byggd av Vishnu.”
De omtalade gudarna är hinduiska gudomar. Hinduismen spelar en stor roll inom religion och kultur i Thailand. Kungarna har ansett vara uppenbarelseformer av hinduiska gudar.

Ingen stad i Sydostasienhar en sådan betydelse för sitt land som Bangkok har för Thailand. Man kan inte säga att man sett Thailand om man inte varit i Bangkok, men man kan inte heller säga attman varit i Thailand om man bara har sett Bangkok.

Med tiden har allt fler kanaler fyllts igen och det är i stort sett bara på den västra sidan, det som idag kallas Thonburi, där man kan få en aning om varför Bangkok en gång kallades för ”Österns Venedig”. Här paddlar små tanter med stora risstråhattar i sina sampankanoter för att sälja nudlar eller souvenirer till turister. Här stormar långsvansade James Bond-båtar fram och pressar upp svallvågor rätt in i husen och här glider taxi-, buss-, bank- och postbåtar fram med en vardaglig rutin, allt medan meterlånga varaner ligger och slöar och spanar in det hela från en solig strandkant.

Folk i dessa områden vill inte flytta trots sina ofta enkla boningar. Människor har bott här i generationer och nu konkurrerar man med stora lägenhetskomplex och  hotell om närheten till floden.

Chao Praya är inte längre den rena flod den en gång var men efter att man överlevt det första doppet i floden biter inga baktier i världen på en - man tycks immun!

Staden med det långa namnet grundades av general Chakri 1782. Det var dock en annan general vid namn Taksin, som 1767 hade flytt ut från det gamla kungariket Ayuttayas nedfallande murar och slagit sig igenom den burmesiska belägringen som pågått i två år.

Taksin samlade landets finaste soldater till en motattack och medan burmeserna var fullt upptagna med en invasion av den kinesiska Qing-dynastin, lyckades man befria landet från erövrarna. Burmeserna hade dock totalförstört den gamla huvudstaden Ayuttaya och en epok på 417 år var över.
Enligt legenden kom Taksin ridande till templet Wat Arun  just i soluppgången, vid den lilla byn Ban Makok. Han bestämde sig för att detta skulle bli hans nya huvudstad.

Efter några år av krig för att återupprätta gränserna så blev den siamesiska kungen galen. Han trodde att han var en återuppstånden Buddha, munkar som inte ville tro honom pryglades. Inte ens en blåblodig kung får bära hand på munkar i Thailand.

Resultatet blev att kungen placerades med huvudet i en säck, sedan slog man honom med en klubba i bakhuvudet just för att inget av det där blå blodet skulle spilla på marken. Detta var ett typiskt sätt att avrätta kungar på i regionen.
Hans tidigare bundsförvant Chakri blev ny kung och flyttade huvudstaden över till östsidan över Chao Praya floden. Chakri byggde ut en jättelik kanal i försvarssyfte och det fick således det nya palatsområdet att likna en ö. Området döptes till Rattanakosin och det var en uppenbar kopia av det gamla Ayuttaya. I början stod endast palats och tempelbyggen på land, en del kinesiska bosättare byggde också på fast mark, men thailändarna var ”flodernas folk” de byggde sina hem på pelare i vattnet. Hemmen var ofta byggda så att de var lätta att flytta.

På 1800-talet bodde över 80% av befolkningen i Bangkok på hem på floden eller utmed de av människohand skapade kanalerna. Det krävdes länge kungligt tillstånd att bygga på fast land.
Den första vägen i Bangkok kom till på slutet av 1800-talet och den kallades ”den nya vägen” vilket den  heter den än idag. Utlänningarna som besökte staden blev sjuka av att bo vid vattnet och dessutom saknade de sina ekipage med häst och vagn. Européerna behövde möjligheten att flanera bland butiker och caféer på en väg. Rama den V (kung Chualalongkorn) var således vänlig nog att bygga denna väg åt dem. En väg som senare också trafikerades av en spårvagn, och det var de två danska sjökaptener som grundat anrika Oriental hotell som såg till att Bangkok fick spårvagn före Köpenhamn.

Tolvmiljonerstaden Bangkok är en stad som många både älskar och hatar, staden lider ju av något som man kallar för "the shophouse syndrome”. I kommunen har man aldrig haft någon vettig stadsplanering, infrastrukturen har helt enkelt fått följa det kommersiella näringslivet och platserna där husen vuxit fram. Bostadsområden utvecklades och blev marknadsområden, dit det så småningom byggdes vägar.

Bangkok har vuxit enormt och snabbt de senaste decennierna. I en radie av 20-30 kilometer ut från den ursprungliga staden har det vuxit upp förorter och sattelitstäder. De som blev ordentligt rika under 90-talet köpte sig fina villor i utkanten av staden, eller flotta condominium vid Chao Praya floden, men lägre medelklass hamnade i enkla townhouses och i satellitstäderna närmst kärnan. Det finns de som inte vill ge upp sin gamla livsstil i Bangkok och hänger kvar i gamla skjul trots att en försäljning skulle bringa in dem välbehövda baht.

Bangkok var agrar och provinsiell i sin utformning fram till 1970 talet. Thailand tjänade på den tiden gott med pengar tack vare att världsmarknadspriser på gummi, tapioka, ananas och inte minst ris samt andra jordbruksprodukter steg. Man hade en tillväxt på ca 5%. Sen kom textilfabrikerna och det mycket betydelsefulla året 1985 - då Japan tvingades att omvärdera sin valuta. Yenen blev 40% dyrare och de japanska fabrikörerna flydde hemlandet.
Japanerna hade goda erfarenheter av thailändare som pålitliga leverantörer och på slutet av 1980-talet öppnade en japansk fabrik var tredje dag i Thailand. Framförallt i Bangkok och dess närområden. De fyra tigrarna Taiwan, Korea, Hong Kong och Singapore följde och så kom amerikaner och européer.

Med nyöppnandet av finansmarknaden kom pengarna i form av amerikanska pensionsfonder. På tre år fick Thailand in mer utländsk valuta än man fått de sista trettio. Politiken var att ha en öppen finanspolitik med få restriktioner samt att binda landets valuta till dollarn för stabilitet och så gav man en hiskelig ränta. Hela 17% ränta  kunde man få på thailändska sparkonton.
Bangkok, som inte var rustat att ta den här moderna utvecklingen, behövde nya fastigheter, hotell, kontor, lägenheter och fabriker. En våldsam byggboom startade och den slutade inte när behovet var täckt.
Entreprenörer byggde höghus och tog höghusen som garant på banken och byggde nya höghus. Lyximporten ökade och nyrika thailändare började spela golf på de 200 nya golfbanor som snabbt blommat upp.
Samtidigt förekom många oegentligheter som exemplevis momsfusk, andra länder började komma ifatt Thailand och plötsligt så uppdagades det att flera finansbolag hade enormt många inaktiva lån.
Bangkoks Bank of Commerce kraschade först, investerarna flydde och riksbanken i Thailand pumpade in 40 miljoner us dollar för att rädda bahten från att rasa men sen gav man upp. Man klarade inte trycket från valutaspekulanterna. Bahten devalverades 1997 och landet kastades in i recession.
En recession som man har kommit ut ur nu. Här finns framtidstro och nu byggs det igen.

Bangkok håller även så smått på att bli en miljövänligare stad med luft-tåg, tunnelbana och fler träd håller på att planteras. Samtidigt ökar antalet bilar drastiskt. I Bangkok ökar längden väg med 1,5% varje år men antalet bilar blir 10% fler. Skulle alla bilar köra samtidigt skulle inte ens de upphöjda motorvägarna räcka till.

Det tunga arbetet utförs av en ”flytande befolkning”. Migrationsarbetarna är främst från nordöstra delen av landet, Isarn. När de reser hem under regnperioden för att plantera sitt ris då lider Bangkok. Efter skörden på vintern då ökar produktionen och befolkningen.

Deras kultur har samtidigt färgat huvudstaden, det är deras mat som i princip blivit landets nationalrätter, inte minst då den mördande starka papayasalladen.

Båttur I Bangkok bör man göra en båttur på Chao Praya Floden, ”kungarnas flod”. Floden är Bangkoks livsnerv och en viktig transportled. Det är intressantast att ta sig in på de minsta kanalerna från  huvudfåran och den del som heter Bangkok Noi.
På  morgonen är det mest aktivitet men på kvällen är det en annorlunda upplevelse att se det lokala livet - lugnt och stilla och romantiskt upplyst här och var. Från båten kan man bland annat se de kungliga sluparna som används vid viktiga ceremonier, sen ser man Wat Arun (soluppgångens tempel) och det kungliga palatsets gyllene spiror och torn på avstånd.

Kungliga Palatset med Smaragdbuddhans tempel Grand Palace är den enda indikation vi har kvar på hur det kan ha sett ut i den antika staden Ayuttaya. Rama den I invigde området 1785 och det har senare byggts ut av Rama-kungarna ända fram till slutet av 1800-talet. De första byggnaderna var mer kinesiskt influerade medan Rama IV och V vände blickarna västerut för sin inspiration. Idag bor inte kungafamiljen  i Grand Palace utan i Chitralada palatset.

Inom området finns också smaragdbuddans tempel, en budda 55 cm hög som är tillverkad i den finaste smaragdgröna jade. Denna budda kommer ursprungligen från Chiang Rai, togs över av laotierna och  flyttades till Vientiane  men togs sedan tillbaka av thailändarna och är den heligaste figuren i landet idag. Buddhan anses ha magiska egenskaper.

Detta är det enda tempel i Thailand där det ej bor munkar och de viktigaste händelserna under året är buddans klädbyte. Idag är det prins Vajiralongkorn som utför detta. Jade buddan har en klädsel för den heta sommaren mars-juni, en för regnperioden juni-oktober och en för vintern från november till februari. Buddan är helig och här vill man inte veta av fotografering.

Palatsområdets kanske märkligaste byggnad är dock Chakri Maha Prasat, som uppfördes av Chulalongkorn år 1876-1882, då en engelsk arkitekt vid namn John Chunish började bygga en italiensk renässansbyggnad men detta väckte missnöje i konservativa kretsar. Rama V accepterade en kompromiss: man lade på ett thailändskt tak med tre vackra guldspiror ovanpå denna europeiska byggnad. Det består av en grupp byggnader rikligt dekorerade med bladguld, glaserat och målat tegel och spegelinläggningar. Statyer av gigantiska jättar, gyllene änglar och andra mytologiska figurer står vakt runt omkring i området.

Till vänster om palatset finns en dörr i muren, det var ingången till kungens harem. Stängt för besökare, då och nu! Där bakom finns övergivna affärer, restauranger och små palats. Haremet och de som arbetade därinne utgjorde totalt sett ca 3000 kvinnor. Därinne fanns t o m en kvinnlig säkerhetsstyrka Krom Klone klädda i vitt och blått som höll efter haremet och förhindrade kvinnor att gå ut och män andra än kungen att gå in. De som bodde därinne fick dock den bästa utbildningen i landet och många tjänarinnor blev eftersökta som hustrur åt adelsmän.

En kopia av Angkor Wat finns också på palatsområdet. Rama den IV såg Angkor Wat när han var i Kambodja och ville flytta heal byggnaden. Men Angkor Wat var för stort så till sist nöjde han sig med en mindre kopia.

China Town Här finns den 5,5 ton tunga guldbuddhan och templet Wat Traimit. Ett oansenligt tempel kan tyckas. Här finns en budda i Sukothai stil dvs. med ett stillsamt leende på läpparna. Denna hade under kriget mellan Ayuttaya och Pegu (Burma) 1767 täckts över med stuckatur och gips. Burmeserna kom aldrig över denna budda, utan istället tillföll den med tiden det danska östasiatiska kompaniet och var en av två  buddor som kompaniet rensade ut när lagerutrymmet var fullt 1953.

Under transporten hände det som inte fick ske - buddan föll i backen när den skulle lyftas och sprack sönder. Mellan sprickorna blänkte det och nu upptäckte man vilken skatt som låg däri. Danskarna hade redan skänkt buddan till Wat Traimit och därför står den där än idag.
I China Town bor ca 300 000 etniska kineser. Kineserna utgör 12% av Thailands befolkning men kontrollerar 85% av dess ekonomi.

I området runt Siam square och nationalstadion finns mycket samlat. De stora exklusiva shoppingcentrumen Discovery Center, Siam Center, Zen och Paragorn kompletteras av gamla hederliga MBK.

Patpong har en intensiv nattmarknad mitt i red light district. En lite mer stillsam nattmarknad finner man i Suan Lum.

Chatuchak Market är landets största wekeend market och kan nås både med skytrain och taxi. Är man inte i Bangkok en helg så finns Pratunam som ett alternativ. Öppet varje dag.

Soi Cowboy, Nana och Patpong är de ökända red light districts som finns som härrör från Vietnamkrigets dagar då amerikanare var här. På Patpong finns också mer rumsrena barer och diskotek och faktiskt en hel del hyggliga restauranger också.
Bland ungdomar är Q-Bar och Bed Bar, och numer nattlivet på Kao San Rd (backpacker-området) bara några ställen som kan omnämnasQ Bar Bangkok
Nattklubb
#34 Sukhumvit Soi 11, Klongtoey, Bangkok 10110
Bed Supperclub
26 Soi Sukhumvit 11, Sukhumvit Road, Klongtoey-nua, Wattana, Bangkok 10110
Hela världens kök finns representerade i Bangkok.

Temperaturer angivna i Celsius
Lägsta/högsta medel = lägsta/högsta medel uppmätta för ett dygn
Nederbörd i snitt för månaden

.                  Lägsta medel     Högsta  medel      Nederbörd (mm)    Nederbördsdagar

Jan                       21.0             32.0                         9.0                      1.0

Feb                      23.3              32.7                        30.0                     2.0

Mars                    24.9              33.7                        29.0                      2.0

Apr                      26.1              34.9                        65.0                      4.0

Maj                      25.6              34.0                        220.0                    13.0

Juni                      25.4              33.1                       149.0                     12.0

Juli                       25.0              32.7                        155.0                    13.0

Aug                      24.9              32.5                        197.0                    15.0

Sep                      24.6              32.3                        344.0                    18.0

Okt                       24.3              32.0                        242.0                     14.0

Nov                       23.1              31.6                        48.0                        5.0

Dec                       20.8             31.3                          10.0                       1.0

Skytrain, tunnelbana, taxi, tuk tukar, kanalbåt, motorcyketaxi - listan kan göras lång över de olika lokala transportmedlen. Skytrain går snabbast och är skönast att använda då det är luftkonditionerat och svalt därinne. Det är också en intressant upplevelse att se Bangkok från en lite högre punkt. Kontrasterna kommer fram väldigt tydligt från en skytrainvagn. Det är ingen dum idé att positionera sitt boende i Bangkok så man bor nära skytrain stationer. Man kan betala kontant eller köpa olika typer av kort. Taxi-meters taxins taxameterskall börja på 35 baht och det är definitivt inte dyrt att åka taxi i Bangkok. Se bara upp för taxichaufförer som inte vill köra på taxameter. Att avtala pris är bra för dem, sämre för resenären. Strunta i den taxi chauffören och vänta in en ny istället.Bangkok är en intressant stad att promenera i men likaväl inte särskilt promenadvänligt då trottoarerna är höga. Det står  låga trafikskyltar på dem eller träd mitt i vägen, håligheter i marken, och som om inte det vore nock så är det fullt med försäljare i vägen.
Suvarnabhumi Flygplats - Bangkoks nya flygplats - har vi väntat på i över 40 år och den har försenats av otaliga orsaker, de sista åren på grund av några präktiga korruptionsskandaler. Ny står den dock där med världens högsta flygledartorn och världens största avrese - och ankomsthall. Den har designats av Helmut Jahn som även ritade Chichagos O Hare Airport och Sony centrat i Berlin.
Flygplatsen liknar ett stort H på marken. Här finns två landningsbanor den ena 3 700 meter lång, den andra 4 000. Inrikes och utrikes får plats i samma terminal (flygplatsen kompletteras även till viss del fortfarande av den gamla flygplatsen Don Muaeng för inrikestrafiken)
Utresan sker från våning fyra (finns sju våningar). Tolv stora demoner möter besökaren i ankomsthallen. Det är de samma skräckinjagande väsen som håller bort de onda krafterna i smaragdbuddhans tempel.
Suvarnabhumi har en bra utresehall för den som gillar att shoppa taxfree, däremot är ankomsthallen rörig och på vägen ut jagas man av både de officiella limousinservice säljarna samt diverse svarta taxi. Det finns dock både billigare taxameter taxi, där man betalar 50 baht extra för att de fått vänta på flygplatsen samt flygplatsbussar.
En luftågslinje är under konstruktion men är när detta skrivs (mars 2008) ännu inte färdig.