Ett tonspråk vars svårigheter ligger i uttalet snarare än grammatiken.
Thailändskan är att betrakta som en språk inom Thai-kadai språkgruppen. Det inlämmas ibland även i den Austro-thailändska gruppen.
Språket som talas i nationen Thailand, thai, skiljs ibland ifrån de andra dialekterna som då kallas tai. Thailändskan är nära besläktat med laotiska och med shan som talas av shan-tai folk i Burma/Myanmar.
Det thailändska alfabetet tillskrivs Sukothaikungen Ramkhamhaeng, som skall ha uppfunnit det genom att låna från bland annat khmer, mon och sanskrit.
Thailändskan är ett alfabet med bokstäver (44 konsonanter och 48 vokal och diftong ljud), man använder alltså inte tecken som i kinesiskan.
Alfabetet skrivs från vänster till höger. Vokalljud kan hamna framför, ovan eller efter konsonanterna.
Thailändskan är liksom flera andra språk i Asien ett tonspråk. I thailändskan finns fem toner - normal, hög, låg, stigande och fallande ton. Beroende på om man säger ett ord med exempelvis stigande eller fallande ton så kan det alltså betyda helt skilda saker.
Moderna lingvister urskiljer fyra huvudsakliga dialekter i landet: central, thai, nordthailändska (som använder sju toner), nordöstthailändska, samt sydthailändska. Det finns sedan otaliga undergrupperingar man kan göra utöver detta.
Grammatiken är väldigt rak och välgörande befriat från undantag. Meningsstrukturen bygger på subjekt + verb + objekt och adjektiven kommer efter substantiven.
Ord böjs inte i plural eller efter genus. För att bestämma tempus lägger man till vissa ord som betecknar dåtid och framtid.
Svårigheten med att lära sig språket som svensk ligger framförallt i att orden låter så annorlunda svenska ord, samt att det finns nasala ljud och toner. Har man väl lärt sig bemästra alfabetet faller bitarna på plats på ett mer naturligt sätt.
Det finns även olika grader av formellt och artigt språk.
