Turkiet har aldrig varit neutral mark. Här har många av historiens stora härförare utkämpat slag och spänningen mellan öst och väst vibrerar ännu i den erfarna jorden.
Området där Turkiet idag ligger har varit en viktig plats under historien, framförallt under forntiden och antiken. Den halvö som upptar största delen av Turkiet kallas för Anatolien (även Mindre Asien). Här har man funnit spår av mänsklig bebyggelse som anses vara de äldsta i världen. Vissa forskare har även föreslagit området Anatolien som en möjlig vagga för de indoeuropeiska språken, dit engelska, hindi och ryska tillhör.
(Bild: den ottomaska sultanens signatur
(i mitten av ringen längst upp),
en så kallad Tugra)
Tvära kast om makten
Hettiterna bildade det första större riket i området, som också utvecklades till en högkultur. De hade sin storhetstid under 1300-talet. Historiska stater som Troja, Arzawa, Bysans och Osmanska riket har också haft sin boning i området. Två av de antika grekiska folken, jonerna och eolerna, bodde samtidigt på Anatoliens västkust och på kusten till Svarta Havet, tills det persiska akemeniderriket tog över hela området under 500- och 400-talet före Kristus.
År 334 före Kristus erövrade Alexander den Store riket under sitt segertåg.
Under första århundradet underkastades området det Romerska riket som delade in Anatolien i flera mindre hellenistiska riken. År 324 efter Kristus valdes Bysans till ny huvudstad av den romerske kejsaren Konstantin den store. Han döpte om den till Nya Rom, senare fick den namnet Konstantinopel och Istanbul.
Det mäktiga Osmanska riket
Ett turkisktalande folk med härskaren Seldjuk i spetsen vandrade till Anatolien från 1000-talet efter Kristus och framåt. Så småningom blev Islam den mest betydande religionen i området. Det seldjukiska riket bildades efter att Seldjuk och hans män vann slaget vid Manzikert mot det Bysantiska riket år 1071. Seldjukerna övergav då sitt nomadiska leverne och etablerade sig i Anatolien. Men 1243 var det Seldjukerna som blev besegrade, denna gång av mongolerna. Det seldjukiska imperiet fick ge vika för det rike som Osman I lade grunden till och som så småningom utvecklades till det Osmanska riket.
Från början på 1300-talet och över 600 år framåt var Turkiet var det Osmanska rikets centrum. Under denna långa period utövades såväl östlig som västlig kultur i riket. Året 1453 betraktas som en milstolpe i Anatoliens och Europas historia. Då erövrade osmanerna Konstantinopel som var under kristet styre.
Under storhetstiden, på 1500- och 1600-talen, omfattade riket de största delarna av Mellanöstern, Balkan och Nordafrika och var en av världens mäktigaste politiska enheter. Riket styrdes genom muslimska lagar och tankesätt och de kristna minoriteterna (armenier, assyrier/syrianer och greker) i området fick ge vika.
Turkiet bildas
Före första världskriget hade det Osmanska riket haft en nedåtgående spiral under en längre tid. Det var början till slutet. När kriget bröt ut allierade riket sig med Tyskland och Österrike-Ungern, men blev till slut besegrat av ententen på grund av sin teknologiska underlägsenhet.
Mellan 1915-1921 genomfördes ett folkmord på armenierna. Syftet var att skapa ett etniskt homogent Turkiet. Det är än idag oklart vad som hände och hur många som dog, siffran varierar mellan 300 000 till en miljon beroende på vem som är källan. Turkiet förnekar folkmordet än idag.
När kriget var slut gjordes ett försök att dela upp det Osmanska riket genom Freden i Sévres. Men en turkisk nationell rörelse upprättades som vägrade erkänna den nya uppdelningen och det turkiska självständighetskriget bröt ut. Nationaliströrelsen segrade och vid Lausannefreden 1923 blev Turkiets gränser fastställda, dock med en mycket mindre yta än det tidigare Osmanska riket.
Republiken Turkiet utropades den 29 oktober 1923. Ankara blev den nya huvudstaden och den första presidenten blev Mustafa Kemal ”Ataürk” (Turkarnas fader). Han drev igenom stora förändringar för att skapa en modern nationalstat av det som tidigare varit ett islamskt sultanat, bland annat att införa flera mänskliga rättigheter och det latinska alfabetet. Dock var hans parti det enda tillåtna och som president hade han oinskränkt makt.
Politisk och ekonomisk instabilitet
Under andra världskriget gick Turkiet med på de allierades sida. Landet blev medlem i FN 1945 och i Nato 1952. På grund av sin geografiska närhet till Sovjetunionen var Turkiet viktig mark under Kalla Kriget. Efter andra världskriget infördes demokrati och flerpartisystem. Flera partier dök upp, vilket ledde till stor politisk instabilitet i landet. Flera militärkupper genomfördes, den senaste 1997.
Turkiets ekonomi började liberaliseras under 1980-talet och den turkiska ekonomin har upplevt en slags jojo-effekt. När västra Anatolien drabbades av en stor jordbävning 1999 blev det ett hårt slag för landets ekonomi. Epicentrum för jordbävningen var nämligen i Marmarasjön, en mycket viktigt ekonomiskt område. Två år senare gick Turkiet igenom sin största ekonomiska kris sedan 1940-talet. Valutan blev snabbt mycket svag och arbetslösheten bredde ut sig.
Trots fortsatt utbredd korruption i landet har det ekonomiska och politiska tillståndet dock förbättrats. Flera reformer har gjorts och sedan 2005 förhandlar Turkiet om medlemskap i EU.
Vi anstränger oss för att hålla informationen på Resoteket.se uppdaterad. Men viss fakta kan vara föråldrad och inkorrekt och vi tar inte ansvar för eventuella felaktigheter och konsekvenserna av dessa.
March 13, 2010
83.251.3.255